Jag lider med dig. Prova att byta kost till LCHF, det har gjort mig mycket smidigare och mer smärtfri. Även barn kan äta det men man kan ju lägga till en potatis eller ris eller pasta om man vill. Man äter alltså kött, fisk, fågel och  grönsaker som vuxit ovanjord tex. ärtor bönor broccoli och blomkål mm. Smör och grädde. ALDRIG SOCKER. De böcker som jag har använt är: Lars-Erik Litsfeldt(roligast), Sten-Sture Skaldeman och Annika Dahlqvist, det var de som fanns i januari 2008 när jag började. Nu finns det ju massor av recept på nätet.Det fanns inte så mycket i brödväg inte heller efterätter, det går fort att anpassa sig till LCHF och man är aldrig hungrig. Lycka till!

Vilken typ av reumatism har han?

Han har ledgångsreumatism, vet inte om det kallas något annat (?). Så kan verkligen kosten göra en så stor skillnad? Kanske värt ett försök… /tack

Har även provat med potatisvatten för många år sen men det var inte bra för mig. Det ska vara ren mat utan tillsatser. Socker och kolhydrater ökar inflammationen i kroppen. Det är så mycket socker i den mesta maten som man köper färdig., tex: ketchup.

Om du inte vill köpa böckerna så låna dem på biblioteket. Det gjorde jag till att börja med.Varma vänliga styrketankar till hela familjen.

"Jag har inga drömmar och mål längre". Tänk hur han känner. Du kan ju försvinna bort från sjukdomen. Det kan inte han.

Jag har reumatism. Allt jag hade hoppats på och jobbat för är borta. Det gör ont. Men man kan lägga alla viljor bakom sig och ändå vara lycklig.

Lite ego att tänka på resor när han inte kan. 

Samma sak har hänt mig och det slutade med att hatade mig för att jag satt som en propp i vägen för hennes planer.

Tycker det var bra att läsa hur en anhörig upplever det.men samtidigt så är det lätt för oss reumatiker och tänka och kanske säg:Men hur tror du vi upplever det? Ja,massa smärtor och ibland som försökskaniner.Men allt går ju i skov,ena dagen bra,nästa dålig och hade jag inte haft min man så hade jag gett upp för länge sedan! Anhöriga är starka!! Haft ledgångs reumatism sedan 20års ålder och är idag 42..Har börjat med LCHF och kan inte säg att det gör bättre för mina leder då jag tar en massa mediciner också.

Först vill jag tacka för de råd jag fått, LCHF-kosten, som verkar fungera och stötting. Sedan blir jag också lite ledsen där det påstås att jag inte tänker på min make!! Det är ju för sjutton det enda jag får göra. Det enda som är okej eftersom jag är frisk. Exemplet med resan var bara ett litet löjligt exempel på allt som krossats. En skitsak, javisst! Jag ville, för en gångs skull, berätta om min sorg, min kamp och min smärta… Men precis som inom vården, med familjen och våra vänner, så får jag aldrig vara ledsen och trött. Mannen jag älskar lider, men det gör resten av familjen med honom. Jag ville berätta om mig, men det är inte okej, för jag är ju inte sjuk… Tack. Verkligen. Det var preciiis vad jag och hela familjen behöver. Sparka på den som hela vardagen numera vilar på och som den antagligen kommer att göra de närmsta 50 åren (som det känns nu iaf). Eller till den dagen jag går in i väggen eller blir sjuk på annat sätt. Tack, nu mår jag bättre och känner mig inte alls otacksam eller småsint. Detta var mitt sista hopp om att bli lyssnad på.

# 8

Klart att du tänker på din make! Men förstår absolut samtidigt att det är jätte tufft för dig…. Nu är ju jag tyvärr reumatiker själv och kan därför inte leva mig in i hur du har det, men jag kan förstå att du har det tufft, det är ju mycket som du får bära som han kanske inte orkar med idag! Nu bor ju jag själv, men när jag har mina perioder som jag har väldigt ont så är det tyvärr min familj som får ta gnället och min irritation… Och jag skäms lika mycket varje gång för hur jag kan bete mig när det är som värst… Bara för att jag vet att det är tufft för dom också….

Vet inte egentligen mer vad jag kan skriva för att du ska känna dig bättre! Men jag vet att din man är överlycklig som har just DIG i sitt liv som stöttar och finns där för honom! Det är guld värt! :)

Massa styrkekramar till dig! :)

Tack Maria! Ja, jag vet mycket väl att han mår skitdåligt och har dåligt samvete då han inte kan göra allt som han gjorde förut. Det var därför jag kände ett så stort behov av att skriva av mig lite. Jag är mycket noga med att inte skuldbelägga min man, det är ju inte hans fel! Jag behövde bara ventilera mina känslor, utan att han mår sämre

Åh! Halva kommentaren kom inte med! Jag skrev även om att det inte handlar om att få reumatiker att må dåligt för att de är sjuka, det är ingen fråga om skuld, utan om sorgen och kampen för alla inblandade! Drömmar som försvinner och nya vägar att finna… Tack igen.

Kan ni inte ansöka om rehabilitering utomlands så att han får en knuff mot att bli bättre? Fyra veckor på Vintersol på Teneriffa gör mycket när man är dålig.

Det är ju självklart att du som anhörig har det tufft. Å du får ju verkligen känna som du gör, du har rätt att göra det. 

Sedan är det ju olika beroende på hur man som reumatiker tar det hela, hur mycket man kämpar och försöker att klara vardagen. En del blir ju tyvärr sin sjukdom och "ger upp".

Hur det än är så kommer det ju bli bättre. För är det inte så att alla dessa mediciner som han måste gå genom inte fungerar så kommer han till slut att få de biologiska läkemedlen och oftast mår man då mycket bättre. 

Många blir nästan besvärsfria och då kan du och din man förhoppningsvis drömma igen.

Din man skall vara lycklig att han har dig. Å även om han inte har vett att tala om det för dig så tror jag alldeles säkert att han uppskattar allt du gör samtidigt som han säkert mår dåligt själv av att inte kunna göra det själv.

Tråkigt är att det tar tid att få fungerande mediciner.