Hej!

Jag fick min diagnos  för ca 2,5  år sedan. Nu funkar det bra, äter medicin, methotrexat. Har bara haft ett skov, det första och det varade mer än ett 8-9 månader fram tills jag  kom till reumatologen och fick påbörja medicineringen.

Mitt började lite smygande, först i höften, sen fötterna, fingrar, nacke,  knän, det var hemskt, kunde knappt gå, inte resa mig från en stol, inte öppna mjölkpaket mm, ta på mig strumpor, kunde inte vända mig i sängen min sambo fick dra mig upp i sittande ställning i sängen, de smärtor jag hade är obeskrivliga, när det var värst hade jag värk i hela kroppen, grät när jag skulle resa mig från en stol etc,  jag fattade ingenting, jag som aldrig varit sjuk i hela mitt liv.

Det var jobbigt innan jag fick komma till reumatologen, att inte veta vad som var fel, sprang på vårdcentralen och tog prover 2 gånger i månaden och fick äta Voltaren. De såg ju på proverna att något var fel, säkan låg på 100, en läkare misstänkte att det var reumatiskt men provernav visade ingenting sådant till börja med men senare visade de att jag bar på HLA-B27.

Nu, tack vare medicinen som ätit drygt 2 år så funkar det bra, fast jag är ju stel i vissa leder, värst i fötterna och fingrarna, har t o m klarat av att jobba som lokalbårdare, det har funkat men jag har känt av fotlederna på kvällarna. Vi har hund så det blir en del promenader.

Nu för tillfället  är jag arbetslös. Känner mig ganska körd på arbetsmaknaden för vem ansäller någon med reumatiskt. Även om det är jobbigt att veta att man har en kronisk sjukdom så var det skönt att få veta vad som var fel.

Hallå hallå. Varit bortrest över påsk, därför jag inte svarat här

Jag har haft problem ända från april förra året.. ett helt år nu och på det året är det nog 5-6 dagar som har varit helt smärtfria och kanske 3-4 veckor som jag klarat mig på endast alvedon eller mindre, 11 av 12 månader med värk alltså… Jag fattar det knappt själv.

Jag jobbar just nu 50%, har en heltid i botten men tjänstledig 25% och sjukskriven 25%. Tjänstledigheten beror på att jag börjat plugga lite smått. Har tur på jobbet så istället för 6 timmars dagar så får jag jobba ca 3-4 timmar åt gången just nu. Det blir ju fler dagar att jobba men inte lika intensivt som om det skulle vara en hel arbetsdag.

Bra ändå att dom kunde se på dina prover att det var något fel! Då är det ju ändå något som "syns" och det borde gå lättare att få hjälp Skönt oxå att höra att det funkar bra, för mig går det sådär men ska träffa läkaren igen nu i veckan, har även möte med försäkringskassan. Lite nervös över vad dom ska säga

Härligt med hund! Det skulle jag också vilja ha men det går ju inte när man inte vet hur framtiden ser ut och när det inte funkar med promenader.. Vet inte ens om jag vågar ta hem mina kaniner som jag har ute hos fodervärdar

Har pratat med min arbetsgivare om lättare jobb men då blir det omplacering säger dom och då det inte finns några jobb som jag kan ta (inte kvalificerad) så kommer jag isåfall bli utan jobb. Blev fast anställd förra januari och får en egen tjänst nu 1 juni, har gått på vikariat tidigare. Så i värsta fall kanske jag helt enkelt får ta tjänstledigt, men så ska det ju inte behöva vara.. men hellre det och ha ett jobb än att stå helt utan. Det känns verkligen inte bra att behöva söka nytt jobb för som du skrev "Känner mig ganska körd på arbetsmaknaden för vem ansäller någon med reumatiskt." ….

Jag hoppas att jag kommer att få en ny utredning, då jag tror mer på att jag har psoa än JCA.

Varför tror du det Martina? Vad är det för skillnader egentligen? Har lite dålig koll..

Pratat med försäkringskassan idag. Vi skulle boka möte med arbetsgivare, försäkringskassan, socialkontoret, min läkare och ett fackligt ombud som har koll på reglerna, jag ska ju också vara med. Lät sådär. Snart kommer jag nog inte få mer sjukpenning från dom eftersom att jag förmodligen klarar av ett annat jobb..? Vi får se hur det hela blir.. känns som om både jobb och sjukpenning kommer ryka, men kanske har tur *håller tummarna*

Imorrn är det dags att träffa min läkare igen. Undrar vad hon kommer säga..

Den beskrivningen stämmer mer på mig än vad min diagnos JCA gör.

Allt detta har jag:

morgonstelhet, vilo- och/eller rörelsesmärta,

trötthet, ömhet i muskler, senfästen och leder, värmeökning

över lederna, inflammationer i finger- och tåleder.

Ajdå.. ja det låter inte bra.
Hoppas du får en ny utredning *håller tummarna*
Man kan ju i och för sig ha flera diagnoser..

Känner igen det me fötterna så väl att man inte kan stå o gå knappt på dom…Det är skit jobbigt med värken i dom oxå… Men reumatologen letar efter mer på mig nu men jag har Bechterew konstaterat..För det sämmer inte in på den diagnosen så det måste ju vara nåt mer.. fick inlägg till mina skor o domsa att det skulle hjälpa då jag va lite plattfotad men det har det ej gjort..

morgonstelhetvilo/rörelsesmärta,trötthet,febertoppar,ömmande muskler o inflammation i fingerleder stämmer oxå bra

här är en till med PsoA i form av artropati

trådskaparen skrev om ont i fötterna - har du fått några skor eller inlägg? det gör stor skillnad för mig…

sen är jag nyfiken på vad du medicinerar med? det är ju svårt att komma åt ljukdelarna med de flesta läkemedel, men jag själv har - efter några år - insett att jag funkar väldigt bra på låg dos kortison. Där

Var in på intersport och köpte bra skor med inlägg :) Vet hur viktigt det är med bra skor då jag haft problem med fötterna typ hela livet men ibland slarvar jag… dock så hjälpte det inte så värst mycket med nya skor när det brände som värst :(

Är mycket bättre nu sen jag fick Tryptizol på låg dos. Har haft några veckor med otroligt lite värk nu sen jag började med dom tabletterna! Har testat en del innan men inget som verkar hjälpa speciellt mycket…

Eftersom jag har blivit bättre har jag ju rört på mig mer och gjort så mycket mer än jag brukar och dom två senaste dagarna har värken börjat komma krypande igen, ena handen och axeln krånglar(stel) och fötterna värker, men inte lika mycket som tidigare. Håller tummarna för att jag inte hamnar nere i "träsket" igen med all värk :( Har mått så bra nu den senaste tiden att jag inte förrän nu förstår hur dåligt jag har mått!

Min läkare funderar över om jag även har fibromyalgi.. då det är mycket som stämmer med den diagnosen också. vi får se.

#9 - har du inlägg utprovade av ortopedteknikerna, gjutna efter dina fötter?

#10 Nej, har aldrig varit till någon sån. Bara fått bra tips av sjukgymnasten vad jag ska kolla efter och fick även hjälp av personalen på intersport. Så fötterna mår mycket bättre, och jag märker direkt när jag fuskar och går i andra skor vilken skillnad det är och då får jag ont nästan på en gång…

#11 Be om en remiss till ortopedtekniker för då får du inlägg som är gjorda efter dina fötters form och för dina problem! Hade jag inte fått det så hade jag ej klartat att jobba/träna/ha roligt m.m. Har även testat inlägg o skor från typ sportaffärer men tyckte att dom ej funka för mig men det är ju så olika på alla.

#11 - håller helt med #12, det är skillnad på bra skor och på skor som är särskilt utprovade och utformade efter dina fötter och dina specifika besvär.

Sjukvården är dålig på att upplysa om att man kan få såna inlägg och skor subventionerade. I många fall kan det dessutom bli billigare för dig med såna här skor - som kan vara identiska med skor från skobutiker… Jag vet inte om egenavgiften är samma i alla landsting, här betalar jag 400 kr/par skoinlägg och 800 kr för kompletta anpassade skor.

Skoinläggen va gratis för mig dåjag hade kommit upp ihögkostnadsskyddet inom sjukvården.Men det är olika vart man bor misstänker jag!

#14 - jag tror det ligger utanför högkostnadsskyddet här, men är inte säker. Ska kolla upp det, för jag ska ringa och be om remiss för nya skor inom kort.

#15 gör det!Jag ska snart själv skaffa fler inlägg till inneskor och sommarskorna

I Stockholms län betalar man inget för inläggen men för skor får man betala 1000 kronor

Ok! Det skiljer sig mycket mellan olika län!

Får höra med min läkare nästa gång jag ska dit :)

Jag har psoriasis artrit. Diagnos sedan 04. Varit mycket sjuk men är bättre med massor av mediciner.

Dock ett litet skov nu under hösten/vintern mestadels i handleder och ett knä.

Ang. skoinlägg så fick jag köpa sådana i början, fick utprovade av ortoped men använder dem ej nu längre.

Stora och klumpiga och jag fick köpa större skor… Dessutom tyckte jag att jag fick ont ändå….hade ju inflammationer i fötterna.

Men kanske jag skulle leta reda på dem då jag har ont i senan eller vad det är… och jag går snett med vänsterfoten, lägger vikten på yttre delen av foten. Jaja  vi får se.

Skor och inlägg äär viktiga och ska anpassas i hop för att man ska få det bästaresultatet

Jag har både inlägg och skor gjorda efter mina fötter och utan dessa skulle jag inte kunna gå alls

Så se till att det verkligen fungerar i hop för att resultatet ska bli optimalt och kunna fungera för era fötter

Själv har jag tänkt bort det mesta, funkar bra.

Sitter mest i själen.

Fotbollskor på asfalt för att effekten.

Ingen alls, och vad ger detta?

Att man avgör själv, är jag sjuk så blir man.

ajaj ojoj….. skall försöka tänka bort förslitningarna i knäna och inflammationerna i leder, sen och muskelfästen! Felställningarna i benet som gör att jag inte kan räta mitt ben och ger mig kraftig hälta som i sin tur ger felbelastning och smärtor i rygg, andra knät och fotleden.

Tänka bort mina handleder och att jag knappt har någon rörelse i dessa pga. förbenade leder och inflammationer till och från.

Skall också tänka bort tröttheten som jag har pga att jag äter massor av mediciner för att kunna tänka bort min sjukdom samt tänka bort det låga blodvärdet, höga sänkan och att jag inte kan sova för att kroppen värker.

TÄNK…TÄNK…TÄNK…TÄNK!!!!

Tack för hjälpen nu är jag frisk! Inte fan visste jag att det var så lätt!

Livet är underbart, nu skall jag ta en promenad på ett par kilometer, något jag inte gjort på flera år……

#22 tack för tipset funkade suveränt… tänk att jag inte tänkt på dessa år som värken funnits där… Herregud hoppas inte att du jobbar med människor utan maskiner. Du är just en sån människa man aldrig vill möta i verkliga livet…..

Det jag skriver nedan är bara mina egna värderingar och tankar, väckta av lite ovanstående text. Behöver inte finnas någon sanning i det även om det gör det för mig:

Det finns ett ordspråk som lyder: "Man bestämmer själv hur sjuk man är", och visst ligger det något i det. Samtidigt så tror jag att det är viktigt att vara sund i sitt resonemang! 

Att det finns ett starkt samband mellan kropp och knopp är tydligt. Mår man bra till sinnet vill det gärna spegla av sig på kroppen. Det är också en biologisk effekt, för er som läst om på om placebo på senare tid.

Den egna kroppen kan producera naturliga smärtstillande ämnen som endorfiner och signalämnet dopamin. Särskilt då man är fylld av hopp, glädje och energi. För att vara det kanske man behöver några bättre fysiska dagar också. Jag tror starkt på kopplingen mellan sinne och kropp. Jag tror faktiskt till och med att det finns personer som "tänker" (använder ett väldigt peppande och positivt resonemang till sig själv och sin situation) sig till det bättre. 

Man kan välja att fokusera på det som är bra och det kan bli en uppåt-spiral  sen kan man även välja att göra sig till offer för omständigheterna och fokusera på besvären, neråt-spiral.  Självklart är att de yttre omständigheterna spelar roll. Jag menar inte att man ska bortse från besvären, utan att hantera det med en positiv anda om att vilja bli bättre. Det hjälper ingen att tycka synd om sig själv, och att andra ska tycka synd om en. I min värld handlar det om att bry sig om sig själv och andra på ett sunt sätt.

Vill slutligen poängtera att jag mår bättre än jag gjort på år efter en månad av intensiv både mental och fysisk träning, och har verkligen upptäckt att helheten spelar roll. Det är inte bara ömma, stela och inflammerade leder som varit problemet, det har även varit den mentala energin som dragit slut på batterierna. Känns som att jag sakta men säkert laddar mina batterier och är fylld av hopp att kunna återgå till ett mer fungerande liv än tidigare!

Ursäkta om mitt inlägg var lite off-topic.  

Peace all!

Absolut har en sätt att se och acceptera sin sjukdom med hur man mår.

Brukar säga att det är livsfarligt att bli sin diagnos/sjukdom….då är man illa ute!

Nä jag kan göra nära på allt, det gör oftast bara mer eller mindre ont. Man måste unna sig och göra saker fast man kanske ibland inte borde (vet att man får lida) men det är fan så mycket värt!

Just nu tycker jag livet är helt okej, tack gode gud för min nya knäled!! :)

Nu har jag ork till att ta tag i andra saker. Längtar i alla fall till 19 mars då jag skall in på träningsperiod och få en spark i arslet!

Jag tror att du har en bra tanke där enJoel :) Man kan absolut påverka hur man mår genom hur man tänker! Sen så går det ju upp och ner med både mående och värk. Ibland får man acceptera att det gör väldigt ont och ta ett steg tillbaka och ibland får man "strunta" i värken och göra massa positiva saker istället för att bygga på "energiförrådet". 

Håller även med dig Maria, det är livsfarligt att bli sin diagnos! Och att man kan göra allt, det gör bara mer eller mindre ont. Och vissa dagar orkar man inte med att det gör mer ont.

Ang min trådstart osv. Har funderat ett tag på hur länge sen det var jag köpte nya skor nu, insåg precis att det var visst när jag skrev den här tråden :S Verkligen dags för nya!

För övrigt så klarar jag mig riktigt bra utan mediciner mer än vid smärtgenombrott (som just nu..) En positiv inställning, mindfulness, en förstående och hjälpande omgivning, träning och ridning gör att det oftast funkar riktigt bra numer!