Jag jobbar 90% inom äldreomsorgen. Många gånger är det tungt, besvärligt och stressigt men brukarna och personalen gör att jag orkar ändå :)

Gör du något särskilt för att hålla kroppen igång så att du kan jobba i den omfattning du gör nu, eller tar du det som det kommer?

Just nu går jag på 4-veckors smärtrehabkurs där jag får lära mig mer om hur jag ska göra för att få en fungerande vardag.  Som det har varit senaste tiden(ca 1.5år) så har sambon fått sköta det mesta hemma för att jag ska klara av att jobba, och det är ju inte rätt. Men samtidigt nödvändigt då jag har varit tvungen att jobba så mycket som möjligt för att vi ska ha råd med hans pluggande och mitt ridande :)

Jag försöker rida så mycket som möjligt för det funkar bäst för mig, mjukar upp och stärker musklerna väldigt mycket! Sen har jag även träningsprogram och stretchprogram från sjukgymnasten på smärtrehab. Jag försöker hålla igång och röra mig så mycket som möjligt, tyvärr så är jag lite väl duktig på att dölja både för mig själv och andra när jag mår sämre och "kör på" lite väl mycket vilket jag sen får lida för när jag är ledig…

Sen nyår så började jag tänka mer positivt och det har faktiskt funkat väldigt bra. Med rätt inställning så går det mesta, gäller "bara" att lära sig var ens gränser går så man inte gör för mycket  eller tar på sig för mycket :)

Berätta gärna du med om du jobbar/pluggar osv :)

Rätt inställning är oerhört viktig! Jag själv ser mig inte som sjuk, jag har bara lite ont i mina leder…

Får väl berätta själv också - jag har varit hemmamamma i 10 år och tagit hand om våra barn medan de varit små, har under tiden jobbat lite extra med lite olika saker. Jag säljer kläder via homeparty (deltid) sedan 5 år och har eget företag med hästuppfödning och lite hovslageri som bisyssla. Planen är att detta ska utökas med fler verksamheter.

Jag har också sommarjobbat några somrar och har då jobbat heltid som lastbilschaffis i ett antal veckor (ffa nätter). Nu i somras jobbade jag förvisso inte riktigt heltid, men å andra sidan blev det en längre period i stället - 8 veckor, plus att jag ryckt in några extranätter efteråt också.

Jag håller igång min kropp genom bassängträning två gånger i veckan, då brukar jag hålla mig ganska normalfungerande.

Jag jobbar 100% som personlig assistent! Jobbar med en autistisk person, så det är inga tunga lyft, men personen är utåtagerande så ibland får man ta emot sparkar och slag… och det kan göra ont när personen träffar mig på mina ömma leder… Har föresten psoriasis atrit.

Nu har jag precis haft en lång och dålig period med mycket värk, så mitt tränande har tyvärr lagts åt sidan… Men annars tränar jag vattengymnastik i varmvatten bassäbg på rehab 1 gång i veckan och anpassat program på gymmet 2-3 gånger i veckan!

Jag har Polymyalgia reumatica, raynauds och lite Artros. Jobbar heltid med administativt arbete och ett par timmars resor om dagen. Det funkar, men jag är trött.

Jag har 100% tjänst som bemanningsassistent.

Är dock just nu sjukskriven 25%, var helt sjukskriven i somras och har jobbat mig uppåt igen.

Jag har sedan -07 jobbat 100% då på demensboende/samordnare och sedan -09 som bemanningsass. Jag har ibland haft sjukskrivning med 25% då jag fått skov och mått sämre och inte kunnat sova.

Visst jag är sjuk, men mitt liv går inte ut på att tänka att jag är sjuk. Jag brukar säga att jag kan göra allt, det gör bara mer eller mindre ont.

Tror inte jag skulle vara där jag är idag om jag inte var envis som en röd gris. Men jag kan ärligt säga att tröttheten håller på att bryta ner mig mer och mer. Inte lederna i sig som inte gör att jag inte kan jobba fullt nu utan tröttheten.

Kan inte komma ihåg när jag kände mig pigg senast.

Men men, vi kör på!!!

Heltid sedan 15 år, trots diverse diagnoser.

#9

Jag är så glad för dig, att du kan få vara bäst i något sammanhang, kanske därför du är här på sidan?!

Tryck ner alla andra och framtäll dig själv som bäst och duktigast som klarar allt och jobbar och inte ligger samhället till last.

Good for you!

Hej, jobbar 75% nu. Dök från 100 till 0 när det var som värst och har sedan så sakteliga jobbat mig uppåt igen. Håller med er andra om den förbaskade tröttheten - nästan tuffare än smärtan.

Har varit på möte med min läkare och försäkringshandläggare idag och vi kom fram till att jag nått min gräns och att det är läge att ansöka om förtidspension (som det inte heter längre) på 25%.

Även om jag vet att det behövs känns det ändå bittert, har väl inte till fullo accepterat situationen även om man lärt sig hantera den.

Jag är 27 år om två veckor med Ledgångsreumatism (JIA). Jag jobbar och har hela tiden jobbat 50% och klarar det knappt. Jag har möjlighet att jobba hemifrån och flexa mina tider vilket gör att jag klarar mina timmar.

Har varit sjuk sedan jag var 9 år så jag kommer förmodligen inte att bli friskare. Är lite tråkigt att jag inte har kunnat jobba 100% alls för nu får jag extremt lite pengar på de 50% jag inte jobbar.

#12, det är tufft!

Jag har arbetat ca 40% sedan 2 år tillbaka, men inte riktigt levererat pga kropp och knopp.. Sa upp mig efter januari för att kunna dedikera mig åt att må bättre och komma på banan igen när man fyllt på bränslet!

Fortfarande sjuk 25%….kämpar på men tror inte jag någonsin orkar 100% igen, så trött!

Jag är 18 år och sjukskriven till 100 %. Ska försöka mig på första ring för tredje gången efter sommaren. Jag har hittat ett onlinegymnasium som ger mig en fullständig gymnasieutbildning via datorn så att jag kan lägga upp mitt egna schema hemifrån. Jag hoppas innerligt att det kommer funka! Annars vet jag inte vad jag ska göra "/