Gått i 14 år, fick diagnosen för 1mån sen
-98 fick jag en auto immun kronisk hepatit, (inflammation i lever) orsak okänd!
I samma veva hade jag ont i min högra fotled! de sprutades in kortison och jag blev kvar länge på sjukhuset..Det togs även reumatism blodprov men det visade inget sa dem..
Under tiden har jag gått på höga kortisondoser och troligtvis är det därför jag inte kännt av mina onda leder så mkt mer än lite då och då, och då har det varit så pass att jag inte fått av mej kläderna på kvällen när jag skulle gå o lägga mej..
har fött tre barn och kortison dosen har ökats pga av aktiviteten i levern ökar vid en förlossning..
Nu när jag fått världens bästa läkare på Akademiska så har han fått min lever i bra tillstånd, så bra att jag nu har slutat med kortisonet vilket det absolut ALDRIG varit tal om tidigare..
I somras så var dosen så pass låg att jag började få ont i mina tår! jag trodde jag överbelastat dem, men det fortsatte upp i armbågen och sedan till händerna.. Jag har så ont att jag inte kan göra något, och här sitter jag med mina 3 små barn och alla mina djur och kan inte sköta vardagen! jag tog blodprover och nu visade det sej att jag har någon form av led reumatism,.. Jag har suttit här hemma nu länge och bara plågas av smärtan mina två unghästar stå i hagen och jag känner att hela mitt liv är borta! så jävla mkt jag kämpat för att ens leva på det viset jag gör idag, det får inte sluta här!!!! jag accepterar inte det, nu har även min föräldra penning gått ut, bad läkaren skriva ett läkarutlåtande och jag skickade in mitt papper till försäkringskassan om aktiveringsersättning, men har inga höga förväntningar på att jag kommer få några pengar…
Läkarna har nu kommit fram till att jag ska få en medicin som heter Plaquenil, lät jätte bra att jag kunde få någon medicin men blev mörkrädd när jag läste biverkningarna (vanliga) Dimsyn, huvudvärk,illamående, magsmärtor, oro med mera!!!
Jag är livrädd, vill bara få bort smärtan ur min kropp!!!!
Jag kan förstå din rädsla som nydiagnosticerad.
VIll bara påminna om att livet inte tar slut för att det står en diagnos på pappret, snarare tvärtom! Det är ju NU man kan börja behandla. Plaquenil är bara en av flera bromsmediciner. Man börjar prova en av dem och funkar inte den provar man sig vidare. Dagens läkemedel är effektiva och hittar ni rätt i den djungeln så finns det hopp om att kunna leva ett ganska normalt liv!
Vill som ovanstående också poängtera att livet är inte slut!
Det värsta man kan göra är att bli sin sjukdom. Att ha en sjukdom är en sak men att bli ett med den då sätter man sig ner, tycker synd om sig själv och då blir man så mycket sjukare.
Så fine, du har en diagnos vilket är bra för då kan du få hjälp.
Plauqneil är nog bara en av raden av mediciner du kommer att få prova. Jag äter den sedan många år och känner inte av några biverkningar.
Tänk på att när det gäller biverkningar så skriver företagen ut allt och mer därtill för att skydda sig själva.
Det jobbiga med reumatiker mediciner är att det tar oftast upp till 3 månader inna man märker att man får effekt…om man får någon. Får man inte det så blir det att lägga till en medicin till och kanske en till och i slutändan när allt har testas så kan man få biologiska läkemedel och för de flesta vänder det då och livet blir åter igen uthärdligt.
Jag kände att jag fick gå genom halva fass innan jag fick något som funkade något så när. Sedan bryts tyvärr mina leder ner ändå och jag har problem.
Sedan vill jag säga:
Man kan göra allt! Det gör bara mer eller mindre ont! Man får lida lite för att ha roligt men i långa loppet är det värt det och ger livskvalité på sitt sätt.
Så kämpa på och bli inte din diagnos!
Kram
Starta ny diskussion