Insikter om att man inte klarar av sånt som tidigare fungerat är nog lika jobbiga för oss alla, egentligen oavsett på vilken nivå det är. Jag är frustrerad över att inte kunna utöva det intressanta yrke jag år utbildad till, hovslagare, för att min kropp inte håller för det mer än till husbehov. Fast jag är i och för sig tacksam över att jag ändå är såpass fungerande som jag är, min sjukdom till trots.

Jag kan inte sätta mig in i din situation, eftersom jag inte ens är i närheten av den. Men jag kan ändå förstå hur jobbigt det är att vara beroende av andra människor för att kunna leva ett någorlunda normalt liv. Och nej Sven,jag vill inte ens att du försöker ta dig fram på egen hand med elrullstolen, det verkar livsfarligt!

Man kan acceptera att man blir beroende av andra men man kan inte acceptera att man inte får ledsagning för att komma ut fråm bostaden överhuvudtaget

Jag har inte fått lämna bostaden sedan den 1 maj då kommunen drog in min ledsagarservice

Att bli beroende av andra är nog lika jobbigt för oss alla som du säger

Särskillt om man har varit väldigt aktiv på alla sätt

Det är klart att jag inte ger mig ut med rullstolen på egen hand jag har fortfarande stor lust att leva ett aktivt liv bara jag fick ledsagarservicesom jag är i behov av

#2 - men oj, då förstår jag din frustration lite bättre. Det är inte alltid lätt att läsa mellan raderna, vad man egentligen vill ha ut av det man skriver…

Har du inga anhöriga eller vänner som kan hjälpa dig ut?

Mina anhöriga har blivitasssistenter och måste hjälpa mig med det mesta så jag kan inte begära att de även ska sköta den biten

Som tur är så bor jag så att vi har enträdgård som jag kan vara ute i så jag sitter inte helt inne men har i nte kunnat ägna mig åt mina egna intressen

och det är viktigt att man inte ungås 24 timmar hela tiden för till slut har man inte så mycket att berätta för varandra

Jag har hela tiden slagits för min lagliga rätt till ledsagning men min kommun gör allt den kan för att jag inte ska få min lagliga rätttill ledsagning kommunen bryter hellre mot lagen och vad domstolen säger än att ge mig ledsagarhjälp som jag enligt domstolen har rätt till

Jag har anmält dem till socialstyrelsen och gjort en tillsynsanmälan som jag väntar svar på

Kommunen har precis vänt sig till kammarrätten för att försöka slippa ge mig ledsagning

Jag har till och med vänt mig till media som har gjort repotage men kommunens handläggare stretar ämdå emot med näbbar och klor för att slippa ge mig min lagliga rätt till ledsagning

Jag är inte den enda som har råkat ut för sådant här det blir allt mer vanligt runt om i landet att man nekar oss med stora hjälpbehov den lagliga rätten till den hjälp vi har rätt till

att man bryter mot grundlagen struntar man också i

Det verkar som att bara för att man råkar få ett funktionshinder där man behöver stora personlig hjälpinsatser så ska man bara dsitta hemma så att man inte syns och hör ute i samhället och stör den allmäna bilden av ett väfungerande samhälle

Man skulle nog hellre villja låsa in oss på någon instution och kasta bort nyckeln

Det märkliga är att det inte går att få igång en verklig debatt i dessa viktiga frågorma

Man håller hellre tystän påpekar vad som händer och det är en mycket tråkig utvecklimg tycker jag

Jag skulle verkligen glädjas om man kunde få i gång en massdemonstration om vad som är på gång i vårt samhälle

jag tror att det är ett stort problem att den hjälpbehövande bara är ett namn på ett papper för handläggaren på kommune. de kan inte sätta sig in i din vardag för de har ingen aning om hur det verkligen är. Och när plus och minus inte går ihop sig i kommunkassan så är det alldeles för lätt att bara dra in sånt som kan verka som "lyx" för den handlåggare som kanske har otur när den tänker… (läs: agerar fullkomligt uppåt väggarna galet)

Jag kan förstå att kommunerna behöver dra in på diverse saker för att få ihop ekonomin, men när det drabbar enskilda individer hårt blir det på något sätt absurt.

En nyfiken fråga - i vilken omfattning har man en ledsagare? Antal timmar/vecka?

Finns det möjlighet för dig att hitta en tillfällig ledsagare genom frivilligorganisationerna? (i vilken ände av landet finns du?) Jag hoppas att du hittar en lösning så att du åtminstone kan komma ut nån gång ibland, det är ju ganska otrevligt när hemmet blir som ett fängelse man inte kan ta sig ut ifrån.

I detttta läget handlar det inte så mycket om ekonomi eftersom kommunerna får bidrag från staten för denna verksamhet

Jag har under flera år haft ledsagarhjälp med 45 timmar i månaden det var i år när kommunen hade fått en ny handlläggare som man helt plötsligt drog in ledsagarhjälpem trots att jag mumera måste ha rullstol för min förflyttning

Bara i våran lilla kommun Upplands-Bro är det 12 personer som har fått avslag på ledsagarverksamhet enligt LSS lagen som är en rättighetslag

Så det är ett växande problem som bara blitr värre och värre

Grundlagen och FN konventionen om mänskliga rättigheter för personern med funktionshinder

Vi har även socialtjänstlagen som också talar om att vi ska få den hjälp och stöd så att vi kan få full delaktighet i samhället på alla plan

Vi har även lagen om särskilt stöd och service ått vissa funktionshindrade (LSS) som talar om att vi ska fkå den hjälp och söd som vi behöver för att kunna leva och fungera som andra personer i samhället

Vi har alltså en massa fina lagar och komventioner so ska se till att vi får möjlighet attt leva som andra och fullt ut ska kunna medborgliga rättigheter

Vi som har stora hjälpbehov ska varje år berätta för kommunerna vad vi behöver för insatser och det är inte lite som de efterfrågar

De efterfrågar även saker som de enlig grundlagen inte har rätt att efterfråga det handlar franförallft vilka föreningar som man är medlen i och behöver ledsagning till

Så vi har inga som helst rättigheter trots lagen säger något helt annat

Och att den samlade handikapprörelsen inte är mera högljuda i dessa frågor är mycket förvånadsvärda dessa ska faktiskt se till att vi får vad lagen föreskriver men dessa är helt tysta tyvär

Vi kan alla bli drabbade av sådant här

Förstår din frustration Sven. Att det är så tyst tror jag beror på att vi har så olika hjälpbehov på grund av våra olika funktionsnedsättningar. Jag hade själv ledsagare när jag var yngre, men sa själv upp den när jag inte tyckte jag behövde det längre. Hade aldrig några problem att få den hjälpen jag behövde från kommunerna jag bott i.

Det jag haft problem med är att hitta någon plats där jag kan bo och röra mig trotts att jag får ont av att gå på hårt underlag - men efter ett antal bostäder har jag lyckats med det.

Jag önskar verkligen att det löser sig för dig, så att du får leva det liv du vill leva.

Det är det som ärmålet med allt handikappolitiskt arbete att vi ska kunna leva ett drägligt liv trots de funktionshinder vi har

men om vi ska kunna leva drägligt så måste man få de förutsättningar som krävs för att kunna göra dettta

Att vi alla med funktionshinder har olika förutsättningar och olika behov av hjälp och stöd för hindrar inte att vi alla gemensamt hjälps år och påverkar samhällsutvecklingen där även personer med stora fysiska funktionshinder kan få vara med i samhället utifråm sina egna förutsättningar genom att dessa får den praktiska hjälpen som behövs för att samhället ser ut som det gör

Vi måsta alla vara solidariska så att alla kan få vara med i sanhället

Vi ska inte bara tänka att det berör inte mig för vi alla kan bli drabbade och hamna i den situationen att vi kan behöva hjälp av andra för attt få leva ett drägligt liv trots funktionshinder

Nästa sekund kan det vara din tur eller otur att få ett funktionshinder