Läkarbesök
Fick igår hem papper från akademiska sjukhuset, har blivit kallad till min läkare hos reumatologen 6 maj, och till sjukgymnasten 29 april. Något som jag välkomnar varmt just nu!
Imorgon ska jag till vårdcentralen och ta blodprov som ska skickas till reumatologen.
Jag hoppas verkligen att jag kan få en ny utredning, och en medicin jag tål. För så här dåligt jag mår nu har jag aldrig mått. Händerna är så ömma och svullna att jag inte kan hålla i något, kan inte krama åt med handen alls. Resten av kroppen känns som den faller samman, jag tror att mina höfter inte ser så bra ut, med tanke på hur det känns när jag går… knäna är numera ständigt svullna och svidande.
Jag skulle kunna börja störtlipa bara någon petar på mig 
Dessutom så är jag trött på mina vänner som inte alls förstår. Enligt dem så är det dålig stil av mig att vara hemma från skolan bara för att jag har ont i höften. 
Eh, jaha, så jag ska sitta på en buss i 2 timmar, gå den långa backen(400m) från busshållplatsen upp till skolan, sen gå i massa trappor för att komma till klassrummet, och väl där så har jag så ont så att jag inte kan jobba. Sen ska jag gå i massa trappor igen, ner för den långa backen till busshållplatsen, sitta på buss i två timmar till, sen när jag är hemma mår jag så dåligt att jag får kasta i mig en massa tabletter och direkt gå och lägga mig?
Nu blev det en gnälltråd igen… Men jag är så trött på folk som inte ens kan försöka sätta sig in i en annas situation
/Martina, sajtvärd på kanin.ifokus
Solbackens kaniner
Uppfödning av Holländsk kanin
Håller tummarna att dom hittar vad felet är!
Ibland är det svårt att ta att andra inte förstår hur man mår, eller ens verkar försöka förstå. Speciellt som man inte vill vara "gnällig" och berätta hur dåligt man mår. Något som fått mina syskon att fatta hur dåligt jag och min mamma ibland mår är genom att blogga. Då får dom läsa hur jag upplever det hela även om jag har svårt att prata om det. Ett tips kanske? Om inte annat så kan det vara skönt att skriva av sig för sin egen skull :) Min blogg är inte "officiell" eller vad man ska säga. Bara mina närmaste vet adressen, även om andra nog kan hitta dit ändå :)
Och Martina.. ibland måste man få gnälla av sig lite! Det brukar faktiskt kännas mycket bättre efteråt 
Sen märkte jag också hur svårt jag själv haft det att försöka sätta mig in i hur mamma mått innan jag själv blev sjuk. Så jag förstår nog mer än vissa hur svårt det är för "utomstående" att förstå…
Massor med försiktiga kramar!
Över lag tror jag att det är svårt att sätta sig in i situationer, som man inte varit i….eller på annat sätt haft erfarenhet av. Förståelse kan vissa ha. Eftersom man har begränsat ned ork, får man hushålla med den. Inte ödsla på att övertala folk till att förstå. Man kan klura på att hitta en liknelse, för att få vssa att snudda vid föståelse…kanske…
![[SvenA]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
#0 Har du inte färdtjänst så att du slipper bussresorna och de långa gångavstånden
Om du inte har färdtjänst tycker jag att du ska ta upp det med din läkare
Om du Har färdtjänst så kan det bli lättare för dig att komma till skolan och kunna vara med där
då inte bussresorna tar ut alla krafter av dig
Starta ny diskussion