Det första du ska ta reda på är förstås vad du har för diagnos, jag hade inte köpt att någon läkare sagt "reumatismliknande" lite lulligt så där. Sen kollar du vad det är för slags medicin, hur den funkar och hur sprutorna ser ut. Oftast är de så tunna att man snarare är rädd att bryta av spetsen när man ska ta bort själva höljet, inte att de ska gå av i kroppen (om det t.ex. det man tycker är otäckt). När det handlar om att ta sprutor på sig själv kommer alltid en sjuksköterska att visa hur du ska göra. Hen kan visa hur många gånger som helst tills det sitter där.

Jag har en extremt spruträdd man som går ut ur rummet när jag tar mina sprutor.  Han tycker att själva känslan, hur irrationell den än är, att föra in något under huden är gräslig och så kommer det att förbli. Han fixar inte ens att se någon annan ta sprutor och alternativet för honom hade varit att låta distriktan ta dem på honom. Det har du ju alltid som utväg om du tänker att det blir för jobbigt för så ska du ju inte ha det.

Lycka till!

#1 Är fortfarande under utredning så det kommer bli röntgen, massa prover o.s.v Jag fick det tydligt visat hur man använder sprutorna. Sköterskan och läkaren sa vad det var för mediciner men har glömt vad de hette nu. Men fick papper med mig hem på vad de hette men vet inte vart de ligger nu.

Ska du ta dem i bukfettet tro?

Jag har ingen som helst nålrädsla eller fobi men visst är det otäckt att spruta sig själv. Det är mycket lättare när någon annan gör det för då vet man inte exakt hur eller när obehaget kommer.
Men man vänjer sig och det tror jag du gör med - oavsett fobi. :-)
Jag fick lära mig att jag skulle sticka in nålen snabbt, det gick inte alls så jag satte den emot och tryckte långsamt tills den kom igenom hudbarriären, sen var det bara att sticka den längre. Jag tyckte inte det var obekvämt när nålen väl var innanför huden.
Det jag är rädd för när man gör det själv är att spänna sig för att man tror det ska göra ont, efter några gånger så märker man att det inte gör det och då går det bättre och bättre. Jag sputar mig dock fortfarande långsamt. :-)

Tycker det är märkligt om det är biologiska mediciner du ska få då dessa kostar närmare 200.000kr om året om du inte fått någon diagnos. Finns massor av preparat man provar innan. Mkt märkligt

#4 Det är förmodligen inte biologiska utan metoject eller liknande.

Jag är extremt spruträdd, och har fortfarande inte vant mig trots blodprov en gång i månaden, ett par kortisonsprutor om året och medicin subkutant en gång i veckan. Totalt har jag alltså utstått sprutor i 17 år och jag har fortfarande inte vant mig. 

Men det är okej. Jag fixar inte att ta den på mig själv, utan det får min sambo göra, och då fungerar det.

Tar spruta själv varannan vecka.Men så är jag inte sprut rädd precis.Visst är det lite obehagligt när nålen inte riktigt vill gå in fort nog men det går det också. Min man vägrar att ge mig. Men hos min reumatolog kan man gå och få hjälp med att ta sprutan.Kanske du kan fråga på din vårdcentral?