Vad handlar detta om?
Nu kommer ett till sånt här "vad sjutton är det för fel på mig"-inlägg. Jag ber om ursäkt i förväg, men jag skulle vilja få lite tips och tankar kring detta innan jag ev går till en läkare. Den husläkare jag gick till sist googlade det jag sa, så jag skulle vilja få lite kött på benen först om det går.
Jag kan börja med att säga att min pappa har någon slags ledsjukdom. Han är 46 och låg på sjukan första gången när han var 18 pga detta. Han reagerar på väder- och årstidsskiften framförallt, men har väl konstant smärta utöver det också. Då svullnar knän, fingrar, armbågar och handleder hela vägen ut på handryggen. Han har ett flertal gånger behövt åka in och tömma sina knän på vätska då de sett ut som fotbollar och han kan inte knyta nävarna ens då han känner sig som bäst. Då han var 18 och läkarna såg detta på honom första gången hade de ingen större aning om vad det kunde vara och han har idag inget intresse av att göra en utredning och få en diagnos. Han vill inte äta medicin, så han ser väl inte heller vitsen. Så jag kan inte säga med säkerhet vad det är han lider av.
När jag var omkring samma ålder började jag känna av mina fingerleder och fick remiss till reumatologen på Karonlinska och fick göra en utredning. En läkare klämde på en led i fingret och sa att han kände något som inte skulle vara där. Men alla prover, röntgen od visade så pass lite att de sa att jag skulle komma tillbaka om det blev värre med åren men att det lika gärna kunde stanna av där. Efter ett tag fick jag något som liknade gikt men som helt enkelt var en inflammation i ena stortåleden vilket resulterade i en mild hammartå.
Nu har jag fått massa konstiga känningar. Eller massa och massa… Fingrarna är värre men inte så jag inte kan leva med det. De reagerar starkare om jag är sjuk, uttorkad eller om vädret härjar fram och tillbaka. Mina knän, speciellt ena, har börjat kännas också. Det är som att någonting där inne "kliar", som att det inte ska vara där. Ofta gör det ont när jag går också. Dessutom har min käke börjat göra ont. Jag kan t.ex i perioder inte ligga på sidan med ansiktet mot kudden, för då gör det ont i käken vid örat liksom. Kan inte heller gäspa ordentligt. Den känns "trög", precis som fingrarna känns tröga.
Ofta har jag ont i en kroppshalva åt gången har jag märkt, oftast höger, eller höger + ett knä på vänster sida t.ex. Nu har jag något fel på höger axel, käken, lite mer ont i höger hand och i höger knä. De symtomen tycker jag mer tyder på fibromyalgi, eller?
Det som får mig att tveka på det är ju pappas sjukdom som jag borde ärva snarare än någon helt annan, och att läkaren faktiskt kände en förändring i mitt finger.
Axeln är den som helt klart är värst nu. Jag kan röra på armen ganska normalt. Det som gör allra mest ont är när jag sitter upp och armen hänger i viloläge eller om jag då också sänker ner axeln ännu mer, så att säga. Jag kan inte ta tag i smärtan och provocera från utsidan, utan det sitter längre in i kroppen. Det påminner om en inflammation, men frågan är om inte den i sådana fall sitter i en muskel och egentligen inte hör till ledproblemen alls, eller om det skulle kunna vara tecken på fibromyalgi?
Jag har inte världens största koll på diagnoserna eller dess symtom och känner att allt i min kropp är väldigt diffust.
När jag ska resa mig från att ha suttit en stund ser jag ut som en pigg 90-åring tills kroppen, ffa knäna, har kommit igång igen.
Är det någon som har någon tanke kring symtomen? Om jag uppsöker läkare, vart/vem ska ta mig på allvar, vad ska jag säga?
/Anneli
Vet inte om det hör till, men jag har alltid haft kalla händer och fötter och får vita fingrar (kramp i blodkärlen) även under lite fuktiga sommarkvällar. Varje utevistelse på vintern givetvis.
/Anneli
Det med smärtan i dina axlar, att du inte kan provocera eller trycka fram den, har jag med. Min reumatolog blir inte klok på mig och mina symtom haha Jag behandlas för RA med Metoject och Cimzia men ska byta efter nyår då jag blivit dålig igen.
Jag har fruktansvärt ont i mina leder, knän, axlar och armbågar är absolut värst, men fingrar, handleder och så strular också. Alla mina blodprover är negativa för RA-faktor och jag svullnar inte alls upp. Mina leder känns jättesvullna, men det syns inte alls. Är mycket sämre vinterhalvåret.
Sök Reuma igen, opch får du inte en vettig läkare så byt, kan tillägga att jag är 21 år gammal, haft problem sedan jag var 17, och har först nu hittat en läkare som tar mig på allvar
Gårdagen kan vi aldrig få tillbaka, men morgondagen är vår att vinna eller förlora…
Tack för svar!
Vad är Metoject och Cimzia?
Det är mina fingrar som strulat allra längst, i flera år, men de gör absolut inte lika ont som axeln har gjort de senaste dagarna. Just nu känner jag mig öm i precis hela kroppen och som jag skrev tidigare känns det som en sån diffus och utspridd smärta att jag inte fattar nånting. Precis som du så svullnar inte jag heller upp, ett dugg. Men lederna känns tröga och smärtar, hugger, när jag rör dem.
Jag blir så trött på läkare som inte tar en på allvar. Som om man söker hjälp av dem för sporten liksom… Det är bland annat det som har gjort att jag inte tagit mig i kragen ännu, men jag borde kanske.
/Anneli
Metoject är cellgifter jag i sprutform i magen varje torsdag, Cimzia är ett biologisk hämmare av immunförsvaret(kortversion) som jag också tar i sprutform, dock varannan vecka. Till dessa tar jag varje dag en näve olika tillskott i tablettform.
Läste igenom ditt inlägg igen och känner igen mig så otroligt mycket. Jag har lärt känna min kropp mycket bättre under dessa åren. Oftast får jag difusa "känningar" innan jag blir dålig. Lederna knakar mer, "knixar" och liksom klickar till när jag rör dem. Får också en ömhet, det känns som om man blivit mörbultad dagen innan, och nu får ta skiten efter. Smärtam jag har är ofta en blandning av en huggande riktigt ilsken smärta, och/eller en lite dovare men konstant smärta.
Jag har sökt läkare i snart fem år, har hört alla olika typer av diagnoser, provat behandlingar och sjukgymnastik. Krävdes ett aktuenbesök med mig, storgråtandes och med orörliga axlar för att (äntligen) en läkare på ortopdin tog mig på allvar och skickade mig på magnetröntgen( syns inget på vanlig, men på MR är mina leder förstörda)
Det är bara att vara så jävla jobbig som möjligt och verkligen visa hur dåligt man mår, samt en hel del med ordentlig tur. Håller tummarna för dig!
Gårdagen kan vi aldrig få tillbaka, men morgondagen är vår att vinna eller förlora…
är också otrolig stel om jag varit stilla en längre tid, kroppen liksom stelnar till.
Låter som om du har samma problem som jag har vad gäller dina axlar, hatar mina axlar något fruktansvärt, men samtidigt är det dem som gjort att jag blev tagen på allvar till slut
Gårdagen kan vi aldrig få tillbaka, men morgondagen är vår att vinna eller förlora…
Ja, det låter ju onekligen väldigt snarlikt!
Borde jag gå till husläkaren eller kontakta reuma på KS på en gång? Behöver man inte remiss? Det kanske kan vara bra om en läkare kan känna på axeln och göra en viss bedömning nu när det faktiskt gör ont. För jag antar att det mer eller mindre har lagt sig och lederna är välsmorda för tillfället när jag väl får komma till KS…
/Anneli
Jag tvekar mycket också för att jag tänker "äh, det går över snart" och att många har så mycket ondare än vad jag har och att jag kan stå ut. Jag är inte jättesugen på mediciner, precis som min pappa, men någonstans känns det också som att det kan vara skönt att veta vad det är…
Tror dock att jag kommer känna mig larvig och ha svårt att faktiskt komma iväg. Ffa om det är svårt att bli tagen på allvar.
/Anneli
Vet inte om man kan självremittera på KS, går inte i Lund och Helsingborg där jag går, men troligen kommer dem vilja ge kortison först, både i sprutor och tabletter, standard, emn fungerade knappt/inte alls på mig. Mediciner är aldrig kul, men hjälper dem bra, så är det sååå värt det.
Prova din husläkare först, och se vad dem säger, annars är ortoped en ingång. Försök få en tid nu när du mår så dåligt som möjligt. Jag hade det problemet, eftersom smärtan kommer och går, att dem släppte mig när det blev bättre eller inte trodde att jag hade så ont som jag hade. Gör dem inget så åk in akut när du är riktigt dålig. Jag kände mig larvig och tillintetgjord varje läkarbesök jag var på och ingen trodde på mig.
Glöm inte att tjata om en MR! Dem bilderna är värda väntetiden, dem var det i alla fall för mig.
Gårdagen kan vi aldrig få tillbaka, men morgondagen är vår att vinna eller förlora…
Åh, tack för hjälpen! Ovärderlig!
/Anneli
Ingen fara! Bara PM:a om det är något mer, första gången jag stöter på någon med samma problem. Skriv gärna hur det går för dig :)
Gårdagen kan vi aldrig få tillbaka, men morgondagen är vår att vinna eller förlora…
Ingen fara! Bara PM:a om det är något mer, första gången jag stöter på någon med samma problem. Skriv gärna hur det går för dig :)
Gårdagen kan vi aldrig få tillbaka, men morgondagen är vår att vinna eller förlora…
Hur har det åt för dig! :)
Gårdagen kan vi aldrig få tillbaka, men morgondagen är vår att vinna eller förlora…
Starta ny diskussion