Mår du inte bra av Metojecten så säg till att du får byta och prova någon biologisk eller något annat. Då är det inte ens lönt att fullfölja de tre försöksmånaderna enligt mig. Ja klarade inte av Methoxtrate i tablettform alls, men har inga problem med Metojecten, förutom att de inte hjälper fullt ut. Dock har de tagit bort min morgonstelhet helt och minskat besvären något i övrigt. Jag är inte på mitt andra försök med biologiska läkemedel, tillsammans med metoject. Man får helt enkelt agera försökskanin tills man hittar något som fungerar för en. Jag började medicinera i augusti, och har provat 4-5 olika behandlingar och kombinationer av mediciner, och mår fortfarande inte bra. Ring reuma och berätta hur det är och att du vill prova gått annat för att du mår så dåligt av den. Styrkekramar till dig!

Vet hur det är att vara ung och känna sig som en pensionär, jag är 21 och har varit dålig sedan jag skulle fylla 17.

Nu har sjukdomen gjort sig synlig också.. Suck..

Har fortfarande inte hittat nån medicin som funkar..

Tack för ditt svar ''Bjallstal''! Kram

Samma diagnos som jag… Jag har levt med det i många år innan jag fick behandling alls. Tycker det är konstigt att du fått prova en tablett? Har du testat naprosyn? det gick jag på i många år och mådde mkt bra på det. Men efter 15 år med samma tablett sa magen stopp. Du ska inte ha kvar Metoject om du går ner så mycket i vikt. Har du pratat med Reuma om det? Varför kan du inte jobba? Förstår inte varför många helt slutar jobba så fort en diagnos dyker upp. Själv vet jag att ju mer man tänker, känner och lever av sjukdomen, desto tröttare blir man och mer orkeslös och ju mer ont har man. Jag vet att allt är individuellt men ibland känner jag att man måste lära sig leva med sjukdomar och inte låta dem ta över. Har jobbat i snart 20 år med mina sjukdomar. Visst är det slitsamt ibland men jag är mkt piggare och rkar mer om jag är igång. Man behöver vara igång med reumatiska sjukdomar, annars blir det fort sämre. Kännr mig som 95 ibland, men en 95 åring som fortfarande kämpar på… trots behandlingar som går åt pipsvängen så fort jag provar. Saknar mina naprosyn!

Ja Anna Fagerell, vet hur du menar men ibland tar det bara stopp. Ibland värker det FÖR MYCKET för att man ska kunna slå det ifrån sig. Får man sen inte sova en hel natt så förstör det mycket av peppningen men visst måste man försöka att inte bli sin diagnos. Felet är att vi är många som inte fått någon diagnos utan får skjutsas runt och hjärnan är som ett stoet frågetecken, något är fel - men vad? Nu ska jag försöka ta tag i mig själv för,jag har gått som en hel graviditet nu och inte fått må riktigt bra en enda dag av dessa, men nu har jag bestämt mig, vare sig jag får någon diagnos eller inte så ska jag se på livet med andra ögon. Jag har ett tungt jobb men der SKA bara gå för jag älskar mitt jobb och har bara några år kvar till pensionen

#5 absolut gör det det även för mig. Har haft ett helvete just nu och undrar varför just jag ska vara drabbad. Har tagit många år innan jag fick diagnos också. Blir även nu frustrerad när jag inte kan göra allt jag vill, vilket jag kunde för några mån sedan och måste inse att även jag måste lugna mig, men då försöka hitta andra vägar… Har förstått att man inte ska lyssna så mkt på andra och köra sitt eget race

Bara att PM:à Allobosia om du vill prata av dig :) Kram!