Om mitt inlägg inte hör hemma här får någon medis gärna radera det. Min ambition är bara att hjälpa.

Jag beklagar din situation och vill komma med ett råd som inte alls handlar om mediciner utan om maten. Det mesta av den mat de flesta av oss äter idag är inflammationsdrivande och ger upphov till allt från kroniska magproblem till värk av olika slag. För väldigt många innebär en kostomläggning slutet på lidandet och en möjlighet att väsentligt trappa ner på medicinerna eller tom helt sätta ut dem.

Inflammationsdrivande mat är framförallt socker, spannmål inklusive ris och majs och vegetabiliska oljor (innehåller mycket omega 6). Även mejeriprodukter är inflammationsdrivande men många klarar fullfeta ekologiska produkter.

Inflammationsdämpande mat är framförallt alla gröna bladgrönsaker och fet fisk (innehåller omega 3) samt kryddorna ingefära, gurkmeja och cayennepeppar.

Dessutom skulle jag rekommendera tillskott av animailiskt omega 3, t ex krillolja samt vitamin D3 och MSM. MSM är ett kroppseget ämne som är starkt antiinflammatoriskt men utan kortisonets negativa effekter.

Det är allt annat än lätt att lägga om kosten men alltid svårast i början och ibland är det helt enkelt värt besväret. Googla gärna paleo (stenålderskost) för tips, men även LCHF är ett bra alternativ.

Lycka till! 🙂

#1

Det finns inget som helst stöd i någon forskning över huvud taget för de påståenden du precis gjorde om vad som orsakar inflammationer.

Hoppas Medarbetare reagerar på detta och plockar bort ditt inlägg då det är enormt desinformerande.

Det är möjligt, men jag vet hur många som helst som blivit hjälpta på det viset och i min bok är verkligheten mer relevant än teorin.

#1 Jag har en bok om LCHF vilken jag inte uppskattar i sin helhet men en del saker är bra.
D3 äter jag redan då jag hade en enormt stor brist och får dessa på recept

Har testat en hel del olika kostförslag men hur det än är så finns ändå diagnosen AS i mitt liv. Själv tror jag inte att man kan bli symptomfri genom kosten och tror att de som tror detta fullt ut har nog aldrig upplevt smärta i flera årtionden. Om detta skulle vara en lösning så tror jag ändå att vården skulle gå in mer för att poängtera kosten än att sätta in mediciner. Det är pga min massör som jag kollat över kosten, inte pga läkarna.

Spannmål har ätits i alla år men däremot tror jag själv inte mkt på mejeriprodukter. Är själv mjölkfri pga allergi. Både jag och mina tre barn. Däremot ska jag ta upp frågan om glutenintollerans nästa v på reuma.

#3 Är det en rosa bok? Lå¨nade en bok av en bekant. Denna bok har nog lett till både det ena och det andra för hennes del. Inget jag ser som positivt. Om det nu är den där rosa boken jag lånat…

Jag ber om ursäkt om jag var otydlig, "i min bok" är bara ett talesätt, det var inte en verklig bok jag referade till. Jag menade bara att jag vet många som lidit av svår värk i väldigt många år och som inte längre kunde få någon hjälp av mediciner eller sjukvården men som blivit mycket bättre eller tom helt bra genom kostomläggning. Då spelar det kanske mindre roll vilka eventuella bevis för metoden som finns eller inte finns, bara den fungerar.

#6 har du själv några problem?

Jag har en nära familjemedlem med bland annat RA.

#3

Snickesnack.

AnnaFagerell skriver Alla tips och ideer välkomnas. Det har hon nu fått så nu är det upp till henne och bestämma sig för om hon vill läsa mer om något och pröva på något. Det viktigaste är ju att känna efter om det fungerar för en själv, vetenskapligt bevisat eller inte.

Jag önskar dig lycka till!

#10 jag har inte ovälkomnat hennes förslag heller… så för min del är det okej.

Däremot tror jag inte att människor som inte själva har problem kan sätta sig helt in i detta genom bara någon släkting.

Förstår själv folk som inte orkar leva längre….

Även om jag inte har just värk själv så har jag andra kroniska hälsoproblem som verkligen inte är att leka med. Och att leva tillsammans med en person med svår smärta, så svår att det inte går att ta sig ur sängen och så svår att personen dagligen kräks av smärta, inte kan äta, inte kan ta sig till toaletten, går på så starka mediciner att hjärnan inte fungerar ordentligt, dag ut och och dag in och själv bara kunna stå bredvid och se på, samtidigt som man själv är så svårt sjuk att man knappt klarar sitt eget liv går INTE att jämföra med att ha "någon släkting" med värk. Hur du kunde tolka "nära familjemedlem" som "någon släkting" förstår jag inte.

Jag själv har märkt att kosten påverkar mig väldigt mycket. Jag har bla fibro och artros och utreds för reumatism då jag har hemsk värk i lederna. Jag mår bättre av att äta lchf, får mer energi och känner mig inte godissugen. 

Visst kanske det inte funkar på alla men kanske värt att prova? 🙂

#13 Det är det Du skriver som man kanske behöver höra mer av… Av de som verkligen upplever detta själva.

#15 Hur har det gått för dig? Jag tycker du låter så jäkla stark i allt detta!

#15 Diagnosen ändrad aningen till RA samt AS och jag går just nu utan mediciner. Fått akupunktur flera v i rad vilket hjälpt mig mkt. Slutade med humiran efter drygt 3 månader pga utebliven effekt och har sedan försökt hanka mig fram. Jobbar som vanligt 100% med ett ganska fysiskt jobb vilket är enda anledningen till att jag håller modet uppe. Den svåra biten är barnen. Att orka de dagar man är ledig är värst. Jag måste röra på mig men samtidigt måste jag få ta igen mig när jag är ledig. Det är en svår kombination. Det absolut tråkigaste är att flera vänner bara pyst sin väg och en del av de vänner man har kvar har svårt att sätta sig in i hur man har det. Men man försöker så gott man kan. Ska snart till reuma igen och diskutera nya mediciner men jag är så less på det att jag hellre går utan och gör så gott jag kan ändå

Om vännerna pyst iväg är det enormt viktigt att du söker kontakt med folk i liknande sits som din, förståelsen från andra är superviktig! Folk kan bli rädda när de inte förstår. De vill egentligen inte svika, det är bara det att de blir rädda när de inte fattar.

#17 Fast i mitt fall gällande någon av vännerna så är det nog inte av rädsla. Mest att de själva finner det jobbigt tror jag. Har dock genom åren lärt mig att de får tycka och känna hur de vill, det är ju inte de som har de stora problemen och som måste dras med det varje dag. Känns helt fel att jag ska behöva ha medlidande för dem… orkar knappt med mig själv

#18 mina "vänner" övergav mig med när jag blev sjuk. försöker hitta nya vettiga såna som verkligen förstår en. 
Hoppas du kan hitta några som förstår din situation och bryr sig om dig som du är 🙂

#18 Låter jobbigt! Har inga råd att ge 😕 mer än det jag gav i förra inlägget.

#19 Tack, vet dock inte hur faktiskt. =(

I mitt fall hjälpte att jag till slut bad till gud (som jag var väldigt arg på), köper om det inte är din grej, vi är ju alla olika. Men där hittade jag iallafall vägen och saker och ting började läggas på plats. Rätt personer och rätt hjälp, rätt läkare dök upp etc. Det är inte klart som korvspad att man ger ett sånt här "råd" - för står en person mitt i skiten och någon ber en be till gud kan det vara oerhört enerverande och snudd på förolämpande. Så jag vill bara säga att det funkade för mig. Jag orkade inte mer och jag bad.

Min far har bechstrewes, min mor har fibro, artros och EDS och jag har EDS, ischias och eventuell artros som än utreds. Vi alla säger att kosten spelar roll. Min far och mor blev även uppmanad av sin läkare liksom jag att äta mycket frukt och grönt bl.a. Finns även mycket material om reumatiska/led sjukdomar och kost att läsa om på nätet.

Jag har testat LCHF och det funkade inte alls för mig.Blev oerhört illamående av allt fett osv.nåja, var egentligen inte det jag ville skriva om utan detta med vänner som försvinner.Jag tror man verkligen får upp ögonen för vilka som ÄR vänner. Men man får också ha viss förståelse för dom.Man kan inte gnälla dag ut och dag in när man umgås.Visst man har all rätt att säg:Idag mår jag inte bra.Men där tycker jag det räcker så till vidare de inte frågar vidare.Annars blir det gärna att man ibland nästan kräver omedvetet att ens vänner ska lyssna varenda gång på hur dåliga vi känner oss.Därmed säger jag inte att vi inte ska få visa hur vi mår men man får ge och ta i vänskapen.

Och framförallt tänka på hur vi bemöter dom.Att vara ständigt nere ,ja då väljer man ju att inte umgås den dagen eller den veckan osv.. Att ständigt kräva att de ska visa hänsyn men inte vi tillbaka är många gånger något som görs oavsiktligt.

Jag har aldrig någonsin gnällt om hur jag mår för mina såkallade vänner men trots detta övergav de en. Vet hur jobbigt det är att lyssna på folk som gnäller, det är riktigt jobbigt :-( Frågar någon säger jag att det är bra eller dåligt . inget mer.

#25 Vet hur det är och resonerar precis som du.Har sållat bort "vänner" som i slutändan visade sig vara riktigt egotrippade dårar.Så jo jag förstår till fullo och jag vet att det är väldigt svårt att hitta någon som verkligen är en vän med stort V.

#24 Själv har jag aldrig gnällt heller. Vännerna försvann ändå. Människan är uppbyggd att försvara sig själv mot jobbiga saker och tänker mkt lite på andra. En person som jag själv som jobbar och sliter dag ut och dag in och som inte direkt "tar hand om sig själv" kanske var lite jobbigt för vissa att vara runt. Kanske fick dessa dåigt samvete för att de själva kanske inte tyckte att de presterade tillräckligt? säger bara att vara igång funkar bäst för mig och jag tyckte det var mkt tjat om att jag borde ta det lugnare. Vem vet detta bättre än jag själv? #22 Samtidigt så är det ju så att kan man inte "gnälla" ibland inför sina vänner så kanske man ska ifrågasätta det också? Jag har en riktigt bra vän som också har div sjukdomar. Vi gnäller sällan inför varandra men ibland kan det komma på tal om hur värdelöst vi mår och så försöker vi spåna lite kring det, oftast är det av samma orsaker. Jag är nog mest besviken på gamla vänner som inte av egen maskin förstått att man ibland kanske skulle behövt lite hjälp. Varför måste man jämt fråga om det och be om det? Tycker att det ska komma spontant från vänner.

Jag tror att vi alla behöver öva på att be om hjälp och erbjuda hjälp. Vänner är inte tankeläsare.

Klart man ska kunna berätta hur man mår för sina vänner och även kunna gnälla om det. Ibland. Man kan tacka för att de har lyssnat om man behövde prata av sig. Säg om du vill ha tips på att må bättre eller få sällskap på en promenad.

En del så kallade vänner är det säkert bäst att vara utan. Men det blir tomt.

Kan inte låta bli att skriva lite om kost.

Glutenintolerans är väldigt vanligt, vanligare än de flesta vet.

Dessutom vanligt att det är svårt att diagnostisera.

Bakgrunden till min historia är att jag själv har reumatiska besvär (bekräftat av läkare) även om det inte påverkar min vardag, vid några tillfällen i mitt liv har det dock varit så att jag varken klarat att knipa åt för att exempelvis hålla en penna eller har kraft att lyfta ett mjölkpaket för händerna helt enkelt inte lyssnar.

Min mamma har i många år medicinerats för sin mage som vägrar vara med, ständigt återkommande bölder och utslag samt reumatism.

Både hon och jag har ändå ett normalt liv med allt vad det innebär och fysiskt krävande jobb.

Förra året när jag flyttat permanent till nytt län var jag på vårdcentralen för en vanlig hälsokoll och ordna referensvärden.

Jag hade då under längre tid (år) haft problem med utslag i ansiktet där inget hjälpte, har redan psoriasis så har kunnat prova en hel del hemma. Utslagen var böldliknande och det blev bara värre och värre, läkaren tyckte det kunde vara idé att kolla ifall jag kunde vara glutenintolerant så jag strök det ur min kost. Inom en månad slutade jag få nya utbrott och märkte saker som att morgonillamående och stelhet försvann. Jag klarar mjöklprodukter igen, har levt laktosfritt i tio år kanske! Det har minskat min mensvärk rejält.. 

Mamma som testat det mesta och lite till läste in sej på ämnet och slutade även hon med gluten och kunde plocka bort alla mediciner förutom de mot reumatismen men även där märkte hon av förbättringar.

Det är väldigt tydligt att ingen av oss klarar gluten utan när någon av oss fått i sej det så märks det ganska tydligt.

Båda har tidigare blivit testade men blodprov har inte visat något, vilket är VÄLDIGT vanligt. Gå in med kamera är ofta det som krävs, det visar dock inget när man lever glutenfritt men har inget behov av att ha det på pappret heller.

Jag tror inte glutenintolerans är svaret för alla med mag/reumatism/hud-problem eller annat men eftersom det är så pass vanligt så tror jag att många kan mildra sina besvär. Det är inte svårare än att testa under en period, krävs dock längre tid än laktos.

Glutenintolerans är mer invecklat än exempelvis laktosintolerans så för att förstå hur det fungerar och hur det kan visa sej och i sin tur påverka resten av kroppen så rekommenderar jag att man läser in sej lite på ämnet.

#29 Jag tål inte mjölk men är testad för gluten och litar påde proverna.