Hej! I januari förra året fick jag ont i vänster stortå, kunde inte röra den och trodde jag hade fått artros. Men röntgen visade ingenting. I maj köpte jag barfotaskor, åkte utomlands och gick 8 timmar om dagen i 4 dagar - och då försvann mitt tåproblem och har inte återkommit! Däremot fick jag då ont i höger knä istället. Gick och fick behandlingar hos naprapat men det hjälpte inte. Jag joggade några gånger i veckan och sprang jag mer än 3 km så fick jag enormt ont i knät efteråt, så jag sprang korta sträckor. Under sommaren började jag få ont i bäckenet/fogarna/höfterna men jag upptäckte att varje joggingpass så gjorde det INTE lika ont! Så jag började jogga nästan varje dag (i efterhand: dumt gjort). De dagarna jag INTE joggade hade jag jätteont i höfterna och det kändes som att fogarna (venusberget) höll på att gå isär, att jag gick sönder helt enkelt. (Har varit gravid en gång och hade då inga fogproblem.) Gick till läkare i augusti som konstaterade inflammation i varenda muskelfäste i bäckenet och höfterna. När han undersökte min rygg så skrek jag till, det gjorde jätteont, men jag hade inte känt av nåt i ryggen innan dess?? Så han sjukskrev mig för ryggskott (!??) och inflammationen. Jag fick ta smärtstillande i 2 veckor och därefter fick jag en kortisonspruta i vänster höft för där hade jag mest ont. I september började jag gå hos en sjukgymnast på vårdcentralen. Hon konstaterade att jag var överrörlig, instabil i höfterna o hade svaga rumpmuskler så fel kroppsdelar o muskler fick "ta lasset". Jag fick styrkeövningar att göra, både tunga och lätta. Jag fick totalt joggingförbud. Jag var tyvärr inte särskilt kontinuerlig i min träning pga sjukdomar och SAD (säsongs-depression). Höger höft gjorde ont hela tiden, lite svårt att sova, bäckenet ont emellanåt, om jag satt mkt och VÄLDIGT ont under mens. Hade inte ont i ryggen el knät mer. När detta år började så var jag ur min SAD och jag satte igång med träningen så som jag skulle; varannan dag styrketräning. Detta har resulterat i att jag har ÄNNU mer ont nu. Min sjukgymnast har provat akupunktur på mig 3 ggr nu, nästa vecka ytterligare en gång. Hon vill också testa "Dry Needling". Sen jag böjrade med akupunkturen gör det äääännnu mer ont… Nu har jag ont på följande ställen: Ländryggen, mitt på ryggen vid ryggraden, vänster skinka, utsidan av båda låren, ibland ljumskarna, fogarna, ibland bäckenet, höfterna framförallt vänster. Har senaste veckan också börjat få ont på framsidan av skenbenen. Jag lyckades också sträcka (??) huvudmusklerna precis vid muskelfästena uppe på huvudet (ej vid nacken) när jag lyfte min son. Det har aldrig hänt förut. Har haft ont där nu i fyra dagar. Känns som jag blir sämre och sämre och som att jag snart har ont i vart och vartannat muskelfäste… :( Läste om Bechterews sjukdom men då ska man känna sig allmänt sjuk, tappa aptiten och gå ner i vikt och vara ovanligt trött… Jag är hungrig o överviktig och går inte ner i vikt, jag känner mig inte mer allmänt sjuk än vanligt och trött har jag varit sen jag fick barn, så ingen direkt skillnad där… (Är van att sova dåligt.) Kan jag ha drabbats av nån annan reumatisk sjukdom och isåfall vad?? Eller är jag bara "instabil o svag"?? Jag upplever inte att min sjukgymnast tar mig riktigt på allvar när jag säger att jag fått ont på ett nytt ställe… Känner mig hypokondrisk och trasig, o jag är bara 35 år…