Hej Peter! Detta är en jobbig sjukdom att klara av mentalt. Inte nog med värk, trötthet mm man oroar sig för framtiden och måste hantera biverkningar. Jag hamnade i en akut depression för ca 10 år sedan i en liknande situation då jag inte fick behandling som hjälpte. Jag fick hjälp av antidepressiva tabletter och har ätit dem i lågdos i långa perioder sedan dess. Jag fick också hjälp med mental träning hos professionell som hjälpte mig mycket. Har du pratat med din doktor om att du mår dåligt? Finns det andra mediciner du kan ta, kanske biologiska? Finns det stöd i form av kurator på reumatologen? Vänta inte med att be om hjälp! Styrkekramar Hibiskus68

Tack. Vad menas med biologiska medeciner. 

Nej har ingen att snacka med. Jag sitter ensam i det här.

Hej igen, De är en ny sorts mediciner som man tar till när de "gamla" tabletterna inte hjälper. De tas som sprutor eller dropp. http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1349 Har du inte en läkare som du kan prata med? Du har rätt att få behandling för din reumatism! Kuratorer finns på vårdcentralen, de kan du kontakta direkt utan remiss. Hälsningar Hibiskus68

Prata med en kurator, helst en som är ansluten till reumatologen som vet vad man får gå igenom. Jag kraschade mentalt för en månad sedan, då jag snurrat runt som en galning på sjukhusen i nästan fem år innan jag slutligen fick min diagnos idag(spikades idag men varit misstänkt ett bra tag) jag orkade inte hålla ihop mer och ringde själv till deras kurator för att prata av mig. , det räckte för mig, men dem kan nog hjälpa dig på vägen och kanske remissa dig vidare till psykolog om du vill/behöver det. Det viktiga är att du inte skäms för att jag hjälp av dem, det är därför dem finns där! Jag kommer behöva träffa min kurator mer, speciellt nu när jag ska påbörja mina behandlingar och inte alls vet vad jag kan vänta mig. Håller tummarna för att du känner dig bättre snart! Styrkekramar!

#3 De ger ju också leverpåverkan =(

Peter… Jag har gått med mina smärta i 16 år nu, är 33. Har becheterws sjukom. (AS) Provat så många mediciner som jag blivit sjuk av. Vänner förstår inte, familj förstår inte och dessa förbaskade kuratorer som kanske borde byta arbete. Jag har blivit skickad fram och tillbaka till hur mycket folk sm helst, detta gör en ännu sämre mentalt. Gått på föreläsningar om smärta och allt där till, bla kost och känslor. Sitta på en stol bland sjukskrivna och "äldre" som pratar om att de har svårt för att få maken/sambon att ta ut soporna och att de ska vara glada de kan klä sig om mognarna. Själv jobbar jag 90%, har ponnyuppfödning (har bara 5 st idag) och tre barn. Är väldigt aktiv och tänker fortsätta med det.

För några år sedan fick jag antidep medicin som inte gjorde mig ett dugg bättre. Ingen doktor på upppföljning. Gick upp 7 kg och mådde sju resor värre. Fick ingen hjälp. Skulle kunna tagit livet av mig. Nådde den punkten när jag tänkte att jag måste göra något för ingen annan bryr sig. slutade själv efterhand med medicinen. Reste mig upp och idag mår jag sådär. Mycket besök hos doktorer med provtagn etc men har lärt mig genom åren att om man inte bryr sig om sig sig själv, finns det dåligt med hopp. Ingen annan finns där för en egentligen. Det finns olika ställen man kan vända sig till MEN det mesta, för min del, har mest varit bullshit. På smärtkliniken blev jag uppraggad av läkaren, kuratorn satt och knappade på sin mobiltelefon och det ringde stup i kvarten i den och sköterskan dom lovade skulle bry sig svarade aldrig i sin telefon. snacka om att tappa förtoendet.

Vad jag vill säga är att du måste försöka hitta något som driver dig. Jag har mina barn och mina djur. Tycker om mitt jobb. Kanske en hobby som får dig att tänka mindre på smärta? Själv ska jag prova biologisk medicin men jag är inte där riktigt, kanske du ska fråga om detta ändå?

Om antidep medicin hjälper dig kanske du inte bara behöver låg dos utan en högre?

Anna

Ja det är jobbigt ibland men det går,  måste gå. 

Men hör om reumatologen har någon kurator, det är väldigt olika i olika landsting, här i Örebro tycker jag de är ganska bra även om jag själv tycker det är ganska jobbigt att gå dit. Hur ofta svär man över att ingen förstår och så när väl någon förstår så himla mycket blir det jobbigt….märkligt hur man fungerar.

En annan sak att kolla upp kan vara B-vitaminbrist, folsyrebrist.

Vad jobbigt för dig….

Jag har aldrig hamnat i en depression, men många dagar är väldigt tuffa… Och bara det att det känns som att ingen kan förstå till 100% hur jobbigt det kan vara att ha ont tex…. Jag försöker alltid tänka positivt att det blir nog snart bättre, men när det aldrig blir det så kan det kännas ganska hopplöst ibland!!..

Så jag har tyvärr inget bra tips till dig! Men hoppas verkligen att du mår bättre snart! :)

Hej Peter!

När jag har skov p g a medicinstopp så gråter jag - massor! (antistresshormoner).

Det enda som inte angriper levern är Cortison och Marijuana.

Det första kan du kanske få? Tar ned smärtan. Det andra går att få på Smärtkliniken i Göteborg m fl platser. Men då är det bara vissa beståndsdelar med. Vet inte hur bra pillren är. Den rena, verkliga marijuanan  måste man kämpa för. Finns sidor med information om detta. Den ger smärtlindring, lugn, ro och god sömn. Har prövat (i Amsterdam).

Jag VET hur det känns! Kram! (40 års lidande bakom mig, men normalt kan jag ta cellgift och TNF).