# komma ut som reumatiker Author: AnnaLundin Hittade den här artikeln, om en P4-dokumentär om att "komma ut som reumatiker". [http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3103&artikel=5076558](http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3103&artikel=5076558) Den gjorde mig nyfiken - hur berättar du om din reumatiska sjukdom? Döljer du den så gott det går, berättar du för alla som vill (eller inte vill) höra, eller något däremellan? Hur brukar reaktionerna vara när du berättar? Spinn gärna vidare i ämnet och berätta hur det funkar för just dig! (jag berättar själv senare...) ## Comment 1 Author: [Borttaget] I min omgivning är det väldigt få som igentligen vet vad RA innebär.De tittar på mig och ser en "frisk" person.När jag sedan berättar att jag har RA sedan 20år tillbaka så är det som att titta in i en fågelholk.Så nej,jag berättar inte om min sjukdom för jag anser att okunniga förstår ändå inte.De ser mig som frisk och inget annat. ## Comment 2 Author: AnnaLundin Hur stor påverkan har sjukdomen på dig? Min spontana tanke är att du kanske inte är så handikappad av din RA, så att det helt enkelt inte märks att du har problem? ## Comment 3 Author: [Borttaget] Det går i skov för mig.Jag fick min höftled utbytt för 8år sedan så där "syns" det inte längre.Men mina handleder är bråkiga och främst höger handled.Där har jag rejäl svaghet samt fått en knuta som de säger är typisk RA tecken. Sen har jag ju stelheten på morgonen och små värk.Inget jag påtalar för folk precis utan jag tiger och har lärt mig röra mig på de sätt som underlättar för mig.Men ibland händer det att jag blir så arg och ledsen för värk och stelheten hämmar mig och då ser ju mina familj att det är något på gång.Men utomstående ,ja du har nog rätt att så länge jag inte visar/säger något så hur ska de förstå? ## Comment 4 Author: AnnaLundin Jag är nog din raka motsats, för jag är ganska öppen med att jag har en reumatisk sjukdom. Det är inget att hymla med, tycker jag. När jag mår bra så märks det i princip inget alls på mig, medan dipparna är ganska tydliga. ## Comment 5 Author: Maria-Bremert Jag brukar nog inte berätta för andra. Men jag har alltid varit en sån person som har hållt mina problem för mig själv.... Men klart att känns det rätt att berätta för någon så gör jag ju det! Men egentligen handlar det nog om att jag inte vill "klaga" eller hur jag ska förklara, en väldigt dålig egenskap hos mig... Sen så syns ju inte värken och har jag väldigt ont så gör jag nog allt för att dölja det... ## Comment 6 Author: AnnaLundin Man behöver ju å andra sidan inte vara gnällig för att man berättar att man har en sjukdom. Gnällig är man om man i tid och otid tjatar om hur ont man har, hur jobbigt det är och hur synd det är om en. Man kan tala om att man är reumatiker och visa dagar är ganska bra medan andra är sämre. Eller något liknande. Man behöver ju inte göra så stor affär av det, men det kan ju ofta vara bra om ens omgivning känner till att man har en sjukdom som kanske inte alltid syns men som ändå påverkar ens förmåga i någon omfattning. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Ja,det är som #5 skriver för mig också.Jag vill inte vara till besvär eller beklaga mig....Men man blir ju inte bättre av att "plåga" sig själv när man har ont..Ibland är man bra dum mot sin kropp![Skäms](http://reumatism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") ## Comment 8 Author: Maria-Bremert #6 Helt sant Anna! Ska nog försöka bli bättre på min dåliga egenskap! ## Comment 9 Author: Primulan Jag är också ganska öppen, men man möter ju hela tiden nya personer. Nya börjar arbeta där jag arbetar. De flesta vet att jag haft en hjärinfarkt. Inte lika många vet att jag har Polymyalgia reumatica. Jag tycker det känns bra att de som jobbar runt omkring mig vet att jag är lite skruttig även om det inte syns. Framför allt berättar jag för min chef, alltid när något är på gång så han är uppdaterad och så en nära arbetskamrat, hon vet allt. Jag berättar inte allt för alla längre. Jag bloggar ju av mig en del. ## Comment 10 Author: iml73 Jag säger inget, men i och med att jag går dåligt så frågar alla som jag inte känner om jag skadat knät/benet. Säger bara att det är reumatiskt och då säger oftast inte folk något mer. För mina närmaste så beklagar jag mig nog en del fast mer muttrar och säger fan jävla skit ben och sedan är det bra liksom. Typ tänker högt. Tycker inte jag skall behöva förklara mig egentligen men visst ibland vill man ju typ skrika när folk glor på en och tycker att man är oartig för att man inte ger stolen till tanten som är 80 år på apotekt..... det syns ju inte på mig när jag sitter att jag har problem. ## Comment 11 Author: kruger Är ganska så sluten av mig , och jag vill inte vara någon till last el bli tyckt synd om vilket det vara väldigt ofta förr när jag var yngre. Försöker klara mig själv så gott jag kan och säger bara till när jag verkligen behöver hjälp och det accepterar fam och vänner . Kan hålla med #10 att man kan bli riktigt förbannad på folk när man är ute,blir ofta påhoppad/ hotbrev i vindrutan mm då jag har handikappskort  och får stå på handikappsplats.. pga att jag inte har en rulater/rullstol  utan hankar mig fram haltande så tycker folk att jag inte borde stå där för jag tar bara plats från dom som verkligen är handikappade och jag har ju ben o gå med och då är jag ju inte handikappad iheller enligt dom och jag är ju inte gammal iheller tycker dom ...så ja! jag blir  allmänt irriterad och många gånger arg när jag är så pass bra i kroppen att jag kan åka ut och känna mig som vilken människa som helst och njuta av o komma ut istället för o bara vara hemma inom 4 väggar. Är sjukpensionär helt sedan 13 år tillbaka ,innan dess hade jag bra jobb och eget företag som frisör . ## Comment 12 Author: [Borttaget] nu blev jag lite nyfiken.. ni som säger att ni är öppna med reumatismen, på vilket sätt är ni det? jag som har fibro, nämner inte det förrän jag behöver eller om någon frågar. det är inget jag skyltar med då jag inte anser att andra behöver veta det om det inte kommer på tal/är nödvändigt. ## Comment 13 Author: [Borttaget] #12 Har jag med funderat lite över.. Jag skulle aldrig kunna/vilja skylta med min sjukdom. Frågar någon så svarar jag men inte mer. ## Comment 14 Author: [Borttaget] #13  nej, finns det ingen anledning till att ta upp det så gör jag det inte. alla är inte såna att dom vill prata om hur man mår. det jag tycker är kul är när folk frågar, "är det bra"? nej, svarar jag då jag har en dålig dag. då hajar de till, men är inte intresserade av varför, och då säger jag inget mer. är man inte intresserad av hur folk mår så fråga inte. ![Flört](http://reumatism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") för mig är det inte viktigt på något vis att någon ska förstå hur jag mår, bara de som det berör respekterar att jag inte har en bra dag ibland. jag kommer aldrig kunna förstå hur andra mår, och skulle aldrig begära det av någon annan. säger jag att jag inte kan utföra något en dag, eller måste vila några timmar, så är det så. ## Comment 15 Author: AnnaLundin Jag kan nog berätta att jag är reumatiker vid alla möjliga tillfällen, i sammanhang när man pratar om fysiska aktiviteter av olika slag. Jag berättar på friidrotten varför jag haltar runt i "skritt" efter min yngsta son medan de äldre tränar. (jag är ju tämligen rund och känner mig eg ganska malplacerad på en friidrottsträning ![Tungan ute](http://reumatism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") men barnen vill ju!) Jag kan berätta att jag valt en viss typ av hästhållning för att underlätta för mig själv pga att jag är reumatiker. Och jag kan tala om att det är svårare att hitta motionsformer som jag klarar av eftersom min kropp inte vill som jag vill. Och att jag slutat jobba som hovslagare pga att jag numera vet varför kroppen inte håller för det. osv. Jag tror ju att vi biter oss i svansen om vi hela tiden smyger med den diagnos vi har. Och jag tror att vi kanske hjälper andra, som inte ännu fått någon diagnos, om vi är flera som berättar att vi finns och hur vi har det. ## Comment 16 Author: [Borttaget] Där håller jag inte med. Jag anser att man kan berätta om nan komer till situationer,som kräver det. Eller om någon frågar helt enkelt. Det är inget smygande. Om det är reumatismens dag, så går jag inte runt och skyltar med det, men kan hjälpa till att sprida info på något sätt. ## Comment 17 Author: kruger Håller med #13,14 där . är inte heller en person som skyltar med min sjukdom och jag berättar vid behov inte annars . ## Comment 18 Author: AnnaLundin Av ren nyfikenhet - skäms ni för er sjukdom? Eller varför smyger ni så med den? Det är ju inte direkt så att det är en sjukdom man har fått pga olämpligt beteende eller nåt sånt. Jag kan inte riktigt förstå varför man ska smyga med att man faktiskt har en diagnos. Min arbetsgivare (på mitt återkommande sommarjobb som lastbilschaufför) har helt klart för sig att jag har de problem jag har och det har gjort att jag har fått körningar som funkar för mig trots mina besvär. ## Comment 19 Author: [Borttaget] #18 Vem smyger? Ska man ha en skylt runt halsen? Det räcker väl om de som behöver veta får veta? Jag skäms absolut inte men jag skyltar inte om det varför skulle jag? Och när jag säger att det räcker att de som behöver veta får veta, det gäller arbetsgivare, arbetskamrater och vänner. för övrigt finns det ingen anledning att gå in på det om det inte uppstår diskussioner om just det ämnet. det är absolut inte så att jag inte nämner det för en enda människa ![Obestämd](http://reumatism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 20 Author: [Borttaget] Jag skäms inte alls.Men jag tillhör den sorten som avskyr folk som hela tiden beklagar sig över hur sjuka de är (om det så bara är huvudvärk),så därför beklagar jag mig inte heller... ## Comment 21 Author: [Borttaget] #20 Så tänker jag aldrig, att folk bara beklagar sig. Jag känner en som har samma åsikt, och det är tråkigt, man måste verkligen tänka på vad man säger och undvika diskussioner om hälsan. ## Comment 22 Author: [Borttaget] #21 Nja riktigt så illa är jag inte.Skrev nog lite fel ordval, utan en person som hela tiden beklagar sig för minsta lilla. Typ karlar ![Tungan ute](http://reumatism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute").Visst är det ok och säg att man är dålig men att hela tiden upprepa sig och nästan enbart bara prata om det får mig att bli trött.. ## Comment 23 Author: AnnaLundin Fast, som jag skrivit tidigare, det är ju stor skillnad på att gnälla över att man har ont/är stel/är handikappad av sin sjukdom/whatever eller att sakligt tala om att "jag har en diagnos på en livslång sjukdom, den påverkar mig mer vissa dagar och mindre andra dagar. Just idag är det .... " Man berättar att det finns en orsak till varför man inte hänger med på Tjejmilen eller lunchpromenaden, varför man inte alltid funkar som "friska" människor gör osv. Om du efter ditt avslöjande fortsätter med att just gnälla varje gång du träffar någon, DÅ blir det jobbigt. OM du upprepar ofta att "usch vad jag har ont i knäna idag" eller "mina händer bråkar med mig, tycker inte om det", så blir du ansedd som gnällig. Men ingen tycker att det är mer gnälligt att berätta om en reumatisk diagnos än att berätta om att man ser dåligt, eller kanske har amputerat ett ben.... ## Comment 24 Author: [Borttaget] just det där: jag har en livslång sjukdom.. det skulle jag inte dra. för min del skulle jag bara säga att jag klarar inte av det för mina krämpor. om nu någon skulle fråga varför jag inte vill vara med på den och den aktiviteten. inga utläggningar om ingen frågar vidare om det. gör dom det, då svarar jag utan krusiduller. sen skulle jag inte kalla det avslöjande, det låter som att man burit på en stor hemlighet, vilket det inte är för mig, men inget som jag förklarar om inte anledning finns. gnälla. det är ett fult ord tycker jag. nu har jag jobbat med funktionshindrade så många år, och jag tycker att det är bra att folk säger till när de inte mår bra, varför kalla det för gnäll? är det samma sak om folk skriver här på sajten ofta om att de inte mår bra, det är den ena krämpan efter den andra, räknas det som gnäll med? gnäller, det gör småbarn när de inte får som de vill, det är min personliga åsikt ![Flört](http://reumatism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 25 Author: [Borttaget] Gnälla ja,visst klingar det fult.Men hur ska man uttrycka sig,hmmm. Att tala om hur dålig man är så fort man träffa den personen då upplever jag det som jobbigt.För inte mår man bra om man hänger upp hela sitt liv på att bara tänka på hur dålig man är imellanåt eller ständiga krämpor.Man måste se framåt och jag har fått lära mig att ignorera smärta.Jag var på utredning gällande min RA för många år sedan och hade då väldigt ont/dålig höftled.Sköterskorna sa till mig att inte tänka på smärtan jag hade när jag gick utan jag skulle tänka i friska banor.Därmed skulle mitt haltande också ignoreras och jag skulle gå som om jag var "frisk".Detta har hängt i sedan dess och trots ibland outhärdlig smärta så försöker jag att röra mig som om jag inte hade någon smärta.Men ibland är det frustrerande och just väldigt smärtsamt. (Har dock fått min höftled utbytt ) ## Comment 26 Author: [Borttaget] #25  det där förstår jag inte, bara för att man pratar om hur man mår, hänger man upp sitt liv då? en del har ju faktiskt så ont att de inte klarar vardagssysslor ens, ska de då behöva trippa på tå när de träffar andra för att inte nämna sin värk? Du kanske måste se framåt, och ignorera din värk, alla klarar inte det. man kan ju även ha svårt att röra sig i och med värken så det är inte bara att ignorera. jag har knävärk nu (gnäll gnäll ![Flört](http://reumatism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")) och har också svårt att gå, benen viker sig av smärta, det är lite svårt att tänka friskt då. sen är jag inte frisk, jag har många andra krämpor också. summa summarum är att alla är olika, mår olika, har olika smärtor, och man kan aldrig jämföra detta. många gånger har man hört på jobbet: jag har också ont, men jag jobbar heltid ändå. Och? att jämföra smärtor är så dumt så det finns inte. sen så kan man ju välja sina sina vänner, orkar man inte höra på dem, så.. ## Comment 27 Author: [Borttaget] Jag tror du misstolkar mina inlägg![Flört](http://reumatism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Jag fick lära mig att ignorera min smärta,därav menar jag inte att alla ska göra det.Och tro mig jag vet att det är outhärdligt att ignorera när jag har riktigt ont och är stel.Jag har valt bort den vän som var oerhört oförstående,men det tog många år. Jag menar inte att man inte får prata tvärtom,men det finns dom som lever för att prata enbart om smärta och det är inte för mig givande eller vidare upplyftande. ## Comment 28 Author: [Borttaget] Så kan det ju vara, att jag misstolkade dig där om ignorerandet ;) men för övrigt så blir jag lite anti, då folk skriver/säger att "man" måste si och så.. Smärta är ju så olika. ## Comment 29 Author: [Borttaget] Ja, jag skrev bara vad sköterskorna sa till min när jag var på utredning. Sen har de levt kvar i mitt huvud. Jag menar mao inte att alla som har smärta måste ignorera det utan enbart vad som är inpräntat i min hjärna om mig själv och smärta.. Vill bara tillägga min upplevelser om att "komma ut" som reumatiker. De få gånger jag självmant talat om att jag har RA så har jag sett i folks ögon hur besvärande det är för dom att höra.Eller så har de gett mig en blick som säger" du, du som är så "ung".. Den enda som varit intresserad är min läkare eller reumatologen.. ## Comment 30 Author: [Borttaget] #29  jag förstår ![Glad](http://reumatism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 31 Author: AnnaLundin det jag egentligen funderar på är om vi skulle kunna få mer förståelse i samhället generellt om vi inte är så "hemliga" med att vi har en sjukdom som påverkar oss. Det är en sjukdom som inte alltid syns även om den finns. Framförallt vi som inte är lastgamla (jag är 43) men ändå har fått en reumatisk diagnos. Hur många av oss har inte muttrat åt kommentaren "du som är ung och frisk..." Våra sjukdomar tar liksom inte hänsyn till vilket år vi föddes. Jag tror att många år omedvetna om att man kan vara reumatiker trots att man inte är ålderspensionär och trots att man inte har händer som ser ut som knotiga ekar. Därför är min tanke att om fler berättade att vi/ni/de bär denna sjukdom så kanske fler förstår att det (tyvärr...) är ganska vanligt och då även i unga år. Och då menar jag inte att man behöver tala om "hur man mår för dagen" (för sånt kan uppfattas som gnälligt) utan just att berätta att man har en reumatisk sjukdom. I mitt eget fall kan det t.ex vara så att jag säger att jag måste hitta något som jag klarar av att jobba med, att utbilda mig till. Och då med tillägget att jag inte klarar av vilket jobb som helst eftersom jag är reumatiker. Utan mitt yrkesval beror ju både på vad jag vill/kan tänka mig att göra och vad jag tror att kroppen orkar med. ## Comment 32 Author: kruger Jag skäms inte iheller för min diagnos men jag har ingen anledning att skylta med den och jag är inte den personen som kan göra det iheller... vi är olika ,en del gör det o en del inte ...så är det bara!![Glad](http://reumatism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 33 Author: perletroll Jag har PSA, det vet mina vänner och bekanta om, men jag har dock valt att inte berätta på mitt nuvarande jobb. Det beror på att jag inte vill att mina arbetskamrater ska börja göra jobbet åt mig(det har hänt på en tidigare arbetsplats) för att dom tror att det är för tungt för mig. Jag vill inte att det ska hända igen, den dag jag inte kan göra mitt jobb pga sjukdomen så ska jag inte heller vara på jobbet utan vara sjukskriven. Jag vet inte om det är typiskt innom mitt yrke(undersköterska) eller vad det beror på. ## Comment 34 Author: AnnaLundin Fast så länge din sjukdom inte påverkar din förmåga att utföra ditt jobb finns ju egentligen ingen anledning att någon annan ska börja göra ditt jobb. Jag kör ju lastbil... ## Comment 35 Author: Helena Holmgren Hej Jag berättar gärna för folk om de undrar eller det kommer på tal. Jag anser att man kan lära andra om sjukdomar så att fler och fler förstår, att man kan vara ung och ändå behöva sittplats i bussen tex Jag skäms inte för någon av mina 5-6 diagnoser. Ju mer jag ger av mig själv, desto mer förståelse får jag (hoppas jag) och man mer lite bättre psykiskt när man får ventilera. Jag har inte många hemlisar :) ## Comment 36 Author: [Borttaget] I mitt fall berättade jag på min arbetsplats att jag fått diagnosen fibromyalgi då jag börja att inte klara alla mina arbets uppgifter. Då hade jag haft problemen säkert tio år utan att säga något.  Själv har jag hela tiden inte trott på den diagnosen, men den fanns ändå där. Så fort det gick ut så alla på jobbet fick veta fick jag ett halt annat bemötande. Gång på gång fick man heta gnällkärring och fibro kärring tom. av chefen. Den diagnosen sa att jag var lat helt enkelt. Det hela har gått så långt att jag är uppsagd från mitt arbete, Ibland kan det kanske vara bra att tiga. Nu har jag fått  andra diagnoser, psoriasis artrit och pelvospondylit samt artros. Fibromyalgi diagnosen är bort tagen. ## Comment 37 Author: Henwen Har inte läst allt nu men jag tycker det är viktigt att kunna berätta för andra. Jag är 20 år och jag måste nästan berätta för folk för annars får jag höra att jag är lat, varför går jag i så konstiga skor, varför går jag som en anka. I början (2årsen) sa jag inget, försökte hänga ikapp folk och lunkade fram som en pingvin. Däremot är det jobbigt när man berättar för folk att " nä jag kan inte följa med ut och springa " och man får till svar "skyll inte på den där sjukdomen, alla kan om dom vill " vilket jag ofta försöker intala mig. Det är jobbigt att inte kunna prata med folk, ingen vill lyssna för folk tycker det är jobbigt och jag är i te den som klagar, jag är alltid glad, spelar ingen roll hur ont de gör. Nu blev de lite utanför ämnet men jag har aldrig pratat om det med andra som är sjuka, kanske är det man behöver, få känna att man inte är ensam ## Comment 38 Author: [Borttaget] #37 Jag håller med dig om att det känns skönt att få prata med andra som lider av RA eller liknande,för då behöver man inte känna sig påträngande eller gnällig.Tyvärr ha jag ingen i min bekantskaps krets som har RA,jo hon har fibro men hon kör på i 190 oavsett hur hon mår för dagen.Alltid en massa bollar i luften så det känns inte som rätt tillfälle att beklaga sig när man har riktigt ont.Hon äter otaliga mediciner för div åkommor och jag äter endast Orudis just nu.Hon kan säg att hon mår jätte dåligt men kör på i samma hastighet ändå.Hon har även fått tas in akut för sina problem men dagen efter kör hon på i samma stil Så att prata av sig känns inte bra för min del,inte med henne om sjukdomen ialla fall. ## Comment 39 Author: Siri1a Jag ljög under anställnings intervjun när dom frågade om jag har någon sjukdom. Varför frågar dom? Troligtvis hade jag inte fått jobbet om jag talat om att jag har psoriasisartrit! Jag får väl ta smällen senare, känns inte jättekul men tror dom att man törs vara ärlig på en sån fråga? Annars vet dom flesta jag känner. ## Comment 40 Author: AnnaLundin Jag blir så ledsen av att höra att ni blir bemötta på det sätt ni nämner. Fast jag tror ändå att 'vi, som grupp' i längden vinner på öppenhet. Billan - frågan är, hade du klarat av att fortsätta på ditt jobb om du fått vara kvar? Nu spekulerar jag bara, men kanske var det så att dina medarbetare länge sett dina begränsningar, även om du själv förträngt dem. Kanske var diagnosen bara det kvitto de behövde för att se att du helt enkelt inte klarade dina uppgifter längre? Ja, jag är lite krass nu, men jag tror inte att någon vinner på att vi envist hänger kvar vid anställningar som vi inte längre klarar av fullt ut. Många av oss har ju ändå funktionshinder i någon mån och det är ju bara att acceptera att det också påverkar vår arbetsförmåga. Jag vet ju av egen erfarenhet att det går alldeles utmärkt att få jobb trots att man är fullt öppen med sina ledbesvär. Som jag skrev i #18 jobbar jag extra som lastbilschaufför, fjärde sommaren för samma åkeri. Första gången jag var i kontakt med dem sa jag rakt ut att "jag är en ledvärkskärring med reumatisk sjukdom, jag undrar om du har något jobb som mest är körning och så lite lasta-lossa som möjligt?". Chefen tänkte en halv minut eller så, sen erbjöd han mig en nattkörning... ## Comment 41 Author: [Borttaget] #40 Det var ett av problemen att Jag inte klarar av de arbetsuppgifter jag har på mitt nattjobb då man är ensam där då. Ingen har påpekat något men så är det. Det finns andra uppgifter på min arbets plats som jag enkelt skulle klara, och som jag haft till och från tidigare.Så med lite vilja från ledningens sida har det funnits möjligheter att få vara kvar. Jag har varit den på företaget som hade första kundkontakten, tfn, och rådgivning och fått massor av beröm av både kunder och ledning i mer än 20 år. . En omorganisation gjorde att jag sökte natttjänst och har trivts mycket bra med det ända tills min kropp tog helt slut. Fick diabetes bla. samt de andra nya diagnoerna. Tyvär har det blivit ägarbyte i företaget och ett elit tänkande har införts, ligger väl lite i tiden. De flesta av mina medarbetare har tyvär sett sig om efter andra jobb. Tidigare har det inte varit någon omsättning alls av personal på företaget, medans nu de senaste två åren byts det hela tiden. Eftersom man är till åren kommen minskar möjligheterna att få något nytt ,  har man jobbat 25 år på samma kan man inte så mycket  annat heller. ## Comment 42 Author: [Borttaget] Kan berätta om min senaste upplevelse. I Fredags (3/8) så var vi på ett företag.Säljaren pratade med mig och frågade vad jag jobbade med.Jag svarade att jag är sjukskriven/ sjukpensionär. Sen berättde jag att jag var reumatiker och hade problem av och till. Han tittar då på mina händer och säger: Det syns inte. Nej sa jag inte än,men jag har bytt ut min höftled som följd av sjukdomen redan och handlederna är på väg att förändras. Han tittade åter igen på mina händer och sa: Jasså? Ja du ser kry ut... Så nej jag ska absolut inte uttala mig mer än nödvändigt.Nu har jag gett det flera chanser ![Skrikandes](http://reumatism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif "Skrikandes")ger upp nu...![Obestämd](http://reumatism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 43 Author: AnnaLundin man kan ju också svara att "nej det är klart, smärta syns ju inte"... ## Comment 44 Author: [Borttaget] #43 Hade inte en tanke på det... Varför är det så självklart att det måste synas? Nåja,jag ska pränta in den meningen och säga det nästa gång då..![Flört](http://reumatism.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 45 Author: puffan Det jag har märkt är ju att "det som inte syns finns inte" , många gånger hade det varit lättare om man brutit benet el amputerat ena armen,för många människor jag har mött iallafall har lite svårt ta det på allvar det man säger..O visst är det mycket kunskap det handlar om många gånger,jag har nog kanske varit lite väl öppen med min sjukdom o det märks i mitt jobb oxå..är undersköterska i hemtjänsten .Sen är nog jag i den fasen att man inte hittat rätt Medicin än och det gör att jag är borta mycket..ett irritationsmoment hos en del...Jag har Psoriasisartrit ... Men jag tänker inte be om ursäkt för att jag är sjuk,nu är det så här o har andra problem med det så är det deras sak..jag pratar inte lika mycket om det nu öppet för det är ingen ide.. ## Comment 46 Author: Henwen Håller med ovanstående, har samma som dig säger läkarna men Dom har ändrat diagnos många gånger. Märker när man ska göra saker med kompisar och man säger att man Inte klarar av vissa saker, man är lat , tråkig och ska skärpa till sig. Har känt många gånger att jag vill bryta ett ben så att inte folk frågar varför man har kryckorna och bara säger "jaha" när man berättar varför. Har även känt många gånger att jag vill skicka information om sjukdomen till vänner så att dom förstår. Jag är bara 21 och många i min ålder har inte den blekaste om att man kan vara sjuk utan sår. ## Comment 47 Author: [Borttaget] #46 Förstår dig så väl.Fick min diagnos när jag var 19år. Mina vänner trodde allt berodde på lathet osv... Men vad gör man när man har så ont att man kunnat falla ihop och bara gråta? Tyvärr så var jag hård mot mig själv och tvingade mig otaliga gånger mer än vad kroppen orkade.Bara för att visa att jag inte var lat,slö eller bara "tråkig".Läkarna fick snabbt fram diagnos och behandling,men tyvärr så var den behandlingen inte så effektiv. ## Comment 48 Author: L0oppan Jag fick min diagnos bechetrews för snart ett år sedan. Hamnade hos en reumatolog som ville sätta mig på humira, utan att fråga någonting om min sjukdomsbild i släkten. Har diverse olika sjukdomar både på mammas och pappas sida, väldigt många kan vara ärftliga. Så jag läste biverkningarna på humira och insåg väldigt snabbt att den här medicinen borde jag absolut inte ta. För många av sjukdomarna man kunde få av behandlingen har jag väldigt nära inom släkten. Så hoppade över hennes medicin rekommendation. Gick däremot på orudis retard för jag hade väldig inflammation i höften. Hon sa att jag måste byta jobb till ett som inte är fysiskt tungt ( jobbade då på lager och plockade tunga varor). Gjorde som hon sa bytte jobb, började träna på gym, åt medicin men mådde inte bättre för det. Av en händelse så fick jag ett nytt jobb som var tyngre. Började må bättre och bättre för varje vecka som gick. Så slutade med orudis retard. Började med omega 3 och lite alternativa mediciner så som nyponpulver, nässlor och alger. Kom tillbaka till mitt gamla tunga jobb och mår idag bättre än någonsin. Många har frågat om varför jag kan plocka nu och inte förut så drar korta versionen och säger att jag gör tvärttom mot vad läkaren säger. Då tittar de på mig som om jag vore dum i huvudet. Så förklarar vad min sjukdom gör och att jag mår ju bra av att jobba såhär just nu iallafall. Men förklarar bara för dem som är mig närmast på jobbet. För även om man förklarar för.en del så förstår de inte iallafall.Så då säger jag bara att det är lugnt med ryggen just nu. Tror det handlar mycket om att jag är ändå väldigt ung. Fyllde 23 i sommras och många vill inte förstå kroniska sjukdomar utan de tror att det bara drabbar äldre och så. Har fått förklara för en av mina närmaste vänner att jag kan inte springa spåret, kan bara gå raskt. Hon trodde i början att de var kondition men jag fick förklara att mina leder fixar inte det. Och nu sen hon blev gravid och fick foglossningar så förstår hon bättre hur jag menar med min smärta i bäcken och höfter. Så för henne och andra nära vänner behöver jag inte förklara längre. Men för nya människor förklarar jag bara om jag måste. För i det känns som i dagens samhälle så förstår inte folk att man kan få kroniska sjukdomar i unga år. Vissar såklart förstående men inte alla. ## Comment 49 Author: Dawny Den tid det tar att förklara finns oftast inte så folk går på fördomar, utseende, smink, om man ser glad ut osv. _"Men du ser ju så frisk ut!"_ De menar ansiktet. Jag svarar: Det sitter inte där och visar händerna, men de fattar ändå inte. Någon sa: _"Så, har du ont i den där handen?_"(den värsta). Dumt nog sa jag: "Jodå - jag har faktiskt ont överallt." (Skulle ju sagt alla leder). Personen blev rädd/arg, vände sig om och gick. Det händer att folk blir förbannade på mig för att jag inte kan sträcka upp handen och hälsa om jag sitter ned vid ett trångt bord och den andre står upp. "Jag kan inte hälsa så för axlarnas skull, säger jag. " "_MEN ÅKA MOPED - DET KAN DU!_" "Jo, men då håller jag armarna nedåt, inte uppåt." Nää, folk blir bara arga på mig och jag kan helt enkelt inte göra mig förstådd. Därför har jag startat en blogg som skildrar livet med RA, som väl få kommer att finna, men ändå...