Hej Anna,

Ja, människor har så mycket åsikter om allting jämt och samt! Det är väl ändå upp till var och en hur mycket man orkar. Klarar du att arbeta full tid, tycker jag det är fantastiskt!

Själv jobbade jag tre dagar i veckan (på kontor) men till och med det blev för mycket. Slutade med en avtalspension och hade jag vetat hur bra det var hade jag slutat för länge sedan.

Kanske kommentarerna om sjukskrivning bara är i all välmening och omtanke om dig. Vem vet?

#1 Ja du Birgitha… det kanske är så att det är i välmening, eller så är det så att man inte får lov att påtala sin smärta sålänge man jobbar? Svårt. Jag tror själv att de som har kontorsarbete/stillasittande arbete kan arbeta mindre. Känner ju för min egen del att jag mår bra de dagar jag rört mig mycket. De dagar jag är ledig mår jag som sämst. Man blir bara så ledsen när folk hackar på en för att man arbetar.

Inte ska du behöva bli ledsen på sådana där besserwissrar! Hoppas bara att de klarar sig lika bra som du om de blir sjuka. Jag brukar säga: Dumma mäniskor ska man inte slösa energi på, den energin kan man ha till något mycket roligare.

Har själv blivit utsatt för misstroende när det gäller min sjukdom. "Hur kan du vara sjuk, du som ser så frisk ut?" SLE syns ju inte så väl utanpå. Visst är det skönt att se frisk ut och jag behöver inte skriva mina smärtor och besvär på näsan på folk. Det ÄR svårt att förstå en autoimmun sjukdom och vill dom inte förstå så räcker det om de accepterar mig som jag är - på ont och på gott.

Så, upp med hakan nu Anna och sluta deppa för att andra är knäppa. Ledsen kan man bli ändå ibland och det får man, eller hur?

Kram från Birgitha

#3 Tack! Det värmer… gjorde mig osams med en vän häromdagen. Det fick helt enkelt vara nog. Jag orkar inte lägga tid på att stå upp för mig själv och mitt mående. Säljer just nu av mitt hästintresse. Föder upp lite shetlandsponnyer men känner att jag inte orkar. Prioriterar då jobbet och barnen och så får man skit för det. Att man säljer hästarna, sitt intresse. Men jag känner mer att om jag minskar hästarna, jag har 5 ponnyer så inte så många, till kanske tre, så orkar jag med allt bättre. Då är man knäpp för det. Det är lätt att säga att man inte ska ta åt sig, men det gör man. Idag har jag gråtit på jobbet, ingen såg, orkade inte bråka med djuren (grisar) har så ont. Men jag vill ju ändå. Det går över (gråten) efter en stund, och så orkar jag igen. Jag älskar mitt jobb.

Lilla vän, vad det måtte vara jobbigt för dig just nu! Känner med dig och sänder en stor styrkekram.

Hoppas allt blir till det bättre när du får litet mindre att göra med dina hästar. Tråkigt att behöva sälja för att man inte orkar men livet är som det är och man får göra det bästa man kan av det.

Inte mycket till tröst men ändå…..

Just nu arbetar jag 50%, sjukskriven 50 %.

De senaste 8-10 åren har jag arbetat administrativt på en förskola (omplacerad pga värk), i våras skars budgeten ner (SPARA; SPARA; SPARA) och jag blev då utslängd i ordets rätta bemärkelse i barngrupp igen.

Jag förstod att det inte skulle hålla i längden. Arbetar på en Ur & Skur avdelning med 31 barn, 3-5 år och 4,5 personal. Jag älskar att vara ute och är mkt ute då jag har tre hundar, men det tär hårt på kroppen att vara 100 % fokuserad, inte kunna sitta och vila om man blir trött, kraftiga, snabba väderomslag slår hårt mot mig. Så mkt av den anledningen till min sjukskrivning. Jag hoppas och vill jobba 100 % under de perioder jag mår bra men inte i barngrupp vare sig det är ute eller inne. Har dragit igång en rehab via arbetsgivaren och begärt omplacering.

Jag förstår dig exakt hur det känns att bli ifrågasatt, vi känner våra kroppar bäst och kan avgöra vad vi är kapabla till. Mkt tråkogt att du inte kan fortsätta med alla dina hästar. För mig betyder mina hundar jätte mkt, ännu mera nu när jag är i behöv av daglig motion.

#6 Förstår att det måste vara jobbigt att vara i barngrupp.. Tycker det är tufft med min minsta här som blir 4 i sommar… Ja det känns trist behöva göra av med någon av hästarna men samtidigt så känner jag också att om jag orkar hästarna så ska jag orka jobbet… Och tvärt om.

Jobbar på monteringsline inom bilindustrin 100% i vanliga fall, men behandlingsproblem har gjort att jag är sjukskriven hela april, men är troligen tillbaka fullt ut på jobb i maj. Äggen denna tiden på att läsa upp ett gymnasiebetyg så jag kan börja studera på högskola till hösten. Mår inte bättre av att vara hemma och bara ligga, men min läkare vill inte ha mig på så tungt arbete utan fungerande mediciner.

.

.

Admin, ta gärna bort mina två svar (tre med detta).

 De hamnade i helt fel tråd ser jag…

Hej Anna, jag hoppar in här på ett hörn. Jag tycker som så att det är självklart att du ska göra det du trivs bäst med. Lantbruket kan vara ett slitsamt arbete men sålänge din kropp mår bra av det tycker jag det är det enda rätta.

Jag tror det är lätt för dom som inte har reumatism eller annan värk, att tycka och tänka så himla mycket. Men trotts allt vill dom nog bara ditt bästa.

Jag har under en längre period varit sjukskriven till 75%. Jag har inte riktigt hittat ett yrke som passar mig och min kropp!

Så, Anna stå upp för det DU känner och vad DU vill. Och lyssna inte på vad många andra tycker, ingen känner dig bättre än du själv!

KRAM

#12 tack, det värmer =)